Adjö 2009 - kommer inte att sakna dig.....

Dags att summera mitt hittills i livet konstigaste år!

Jag märker att årets händelser kommer närmare, nu när varvet börjar slutas. Vi säger ofta "för ett år sen idag, då.....".

Och för ett år sen idag, nyårsafton, var vi i Le Mans. Jag mådde jättedåligt, magen var uppsvullen och jag kunde inte äta. Per, Lisa och Nils var ute på stan vid tolvslaget, och jag låg på hotellrummet och slötittade på film på fransk tv.

Sen kom alla händelser slag i slag. När man trodde att det var som värst, då hände nåt ännu värre.

Andra halvåret av 2009 har varit lite bättre. Jag är i princip frisk, vi har flyttat in i nya huset och börjar komma i ordning, jag törs tro på nån slags framtid som i och för sig alltid kommer att innebära att en plats alltid är tom när alla är samlade. Men nu är det så det är, och vi andra kan inte sluta leva för det.

Dan före dopparedan

Nu är granen klädd, 10 tomtar och julkrubban är framme, gästrummet/Lisas rum är i ordning med julgardiner och allt, skinkan håller på att griljeras och strax ska vi provsmaka tillsammans med en stilla julmust.

Det är första julen utan Nils. Eller egentligen andra, för i fjol var han inte hemma. Då spelade han cabaret i Le Mans. Sen åkte vi dit och såg revyn och firade nyår. Då visste vi inget om vad 2009 skulle föra med sig. Vi visste bara att jag hade väldigt ont i magen, men fattade inte vad det var frågan om. Sen hände allt, slag i slag. Nu törs jag inte tänka på vad 2010 ska föra med sig, utan försöker leva i nuet och njuta av det som är bra och gott.

En dag i taget och lev idag, som min svärmor brukar säga.

Hoppas att du som läser den här bloggen får en riktigt skön och avkopplande julhelg. Ta hand om dig själv och de människor du har nära!

Många julkramar!

Första julklappen!

Idag var vi till Sundsvall, maken och jag.

Jag skulle på min tremånaderskontroll, och det var ju lite smånervöst förstås. Den här gången hade jag tagit C-provet - det som visar om man har cancerceller i kroppen eller ej. Förra gången jag tog det, i somras, låg det på 8. Allt under 35 är normala värden. Den här gången låg det på 6! Hurra!!

Vi var klara på sjukhuset redan vid 9, så då blev det lite fika och sen hängde vi på låset i Birsta. Köpte ny sandlåda till den tjuriga katten, samt besökte IKEA. Där köpte vi en massa småjox, som hallhylla, skohylla, badrumshylla, sängbord, stearinljus o s v.

Sen har den tappre maken varit i Nyadal och tömt det sista av vårt bohag där. Nu finns allt i sopsäckar i garaget där, eller i garaget här och väntar på att bli uppackat. Det värsta är att vi nu har allt som man behöver för att fungera någorlunda bekvämt. Ändå är det låda på låda i garaget. Det finns med andra ord en överhängande risk att det finns lådor som aldrig blir uppackade......

Nu i kväll slappar vi. Eldar brasa, ser på "På spåret" och äter skumtomtar.

Skönt!!

Första dagen som härnösandsbo

Japp - så kom dagen F som i FLYTTDAG.

Stora lastbilen med tre starka gubar kom upprullande till huset i Nyadal strax före 9. Sen blev det ett bärande och ett stånkande och ett kämpande med våra stora tunga gamla skåp och allt annat jox som man blir så förvånad över att man har i alla skåp och garderober.

Jag flydde fältet vid 10-tiden och åkte i förväg till Torngatan för att vara på plats när gubbsen kom så jag skulle kunna peka med hela handen. Sällan har ordspråket att "bestämma var skåpet ska stå" varit så sant!

När jag körde uppför Härnösands paradgata Nybrogatan var den kantad med hundratals marschaller. Att vi var SÅ efterlängtade och välkomna kunde jag aldrig ana!!

Marschallerna tog dock slut där Nybrogatan tog slut, och räckte inte riktigt ända fram till huset. Detta gör mig LITE misstänksam att det kunde ha med Luciafirandet att göra.

Så kom gubbsen, men innan dess hade jag hunnit ha besök av både förre husägaren, förra hyresvärdinnan samt elektrikern. Per dök också upp i samma veva.

Sen blev det ett bärajnde och ett kånkande och ett stånkande igen, men efter ett par timmar var alla möbler inne och någorlunda på rätt plats. Men att kartonger tar så stor plats hade jag helt glömt. Jag minns när vi flyttade till det lilla radhuset i Kramfors, då fick man börja i ett hörn och sen arbeta sig inåt genom att ta kartong för kartong. Men att bo där var ju som att leva ett sånt där 15-spel där man måste flytta alla små rutor för att komma åt den man vill ändra på.

Här redde vi snabbt till matplats och soffgrupp så man har nånstans att sitta och äta, surfa och titta på tv mellan varven.

Vi åkte tillbaka till Nyadal och hämtade ett lass till, och sen efter maten åkte den tappre maken ytterligare en gång. Då hade min rygg gett upp så jag stannade hemma och proveldade i öppenspisen. Det rykte in litelitegrann, men sen brann det hur bra som helst. Härligt.

Det blir nog fler brasor tippar jag.

Idag ligger ambitionsnivån på att packa upp ett antal lådor, köpa kvast så vi kan "sopa bron" samt eventuellt göra en tur till Nyadal och hämta lite mer som är kvar....

Lucia

Ibland undrar jag om vi är kloka som flyttar ifrån vår lilla by där vi har världens bästa grannar och vänner! Varje år sedan vi flyttade hit har vi fått besök av Lucia med tärnor. De första åren var tärnorna pyttesmå, men sen har de ju växt allteftersom.

I fjol utökades skaran med en stilig stjärngosse, och i år toppades det hela med ytterligare en stjärngosse, en tjusig ny Lucia samt två små tomtar. En vis man med skäggstubb, en pepparkaksgubbe och en väl påpälsad tomte syntes också i tåget.

För övrigt är vi i princip klara för inflyttning i huset i Härnösand nu. Igår kom alla skåp, skåphyllor och luckor på plats i köket, hallen är färdigmålad och gardiner i ett fönster är på plats. Idag ska vi städa och i morgon flyttar vi.

Nästa år får luciatåget långt att gå.

Alternativt får vi komma hit kvällen innan och sova i nåt hörn. Det här luciatåget vill man inte missa!!

Summering av helgen

Nu sitter vi här, rätt nöjda med helgen.

Inte hann vi kanske fullt så mycket som jag drömde om, men ändå helt ok. Vi har haft bra hjälp av en idog smålänning i dagarna två. Stort tack för detta!!

Fondtapeten är på plats och blev väldigt snygg, om jag får säga det själv. Köket är färdigmålat. I yttre hallen är väven på plats, och det är bara ett varv kvar att måla. Ungefär hälften av köksskåpen är på plats, tillräckligt för att rörmokaren och elektrikern ska kunna göra sitt. D v s ansluta vatten och avlopp samt el till hällspis och ugn.

Kvar att göra: tvätta och måla dörrfoder och golvsocklar i inre hallen, måla taket, sätta upp väv och måla väggarna. Sätta upp väggskåp och montera ihop alla lådor till golvskåpen.

För övrigt har jag invigt både toa och dusch, ätit julbord tillsammans med smålänningen samt som avrundning varit på en stämningsfull julkonsert i Nora kyrka.

I morgon har jag semester, och ska göra en tur till Nordingrå och hämta och lämna lite grejer i stugan, till Docksta och lämna av lite saker samt till Övik och inköpa kyl och frys.

Är det möjligt?

Fick ett mail från verkmästarn som basar för renoveringen av vårt hus:

Hej,det börjar närma sig färdigställning av renoveringen på Torngatan,det som återstår är: Fredag-Måndag bygg och rörmokare
Tisdag-Onsdag: Elektrikern.
Hör av er om det är några funderingar

KOM IHÅG ATT GOLVVÄRMEN INTE FÅR SLÅS PÅ FÖRRÄN 1/1-10

Det verkar alltså som om tidsplanen kommer att hålla!!

Kommande helg ska vi sätta upp resten av väven, måla, sätta upp fondtapet på en vägg i köket samt skruva fast köksskåpen och försöka få inredningen i alla skåp på plats. Håll tummarna att vi lyckas!!

Idag har jag också packat ganska mycket. Har tömt alla skåp i matrummet och packat ner allt porslin som var där. Per kör kartonger varje dag och ställer in i garaget.

Resumé

Vi var på gudstjänst idag på första advent. Stämningsfullt och högtidligt. Pampig körsång från läktaren. Trumpetstämma som extra bonus. En predikan som fick mina tankar att fortsätta en stund efteråt.

Egentligen är första advents predikotext ganska ologisk.

Jesus rider in i Jerusalem, folket lägger palmer under åsnans fötter och ropar Hosianna.
Helt plötsligt, när advent är slut så föds Jesus i stallet i Betlehem.

Det stämmer ju inte!

Men tänk om det är som i en film, att man behöver en tillbakablick för att förstå hur man kommit dit man är.

Då blir det plötsligt logiskt: Jesus rider in i Jerusalem för att fira den judiska påsken. Han vet vad han är på väg mot. Han vet att han kommer att ställas inför Pontius Pilatus och dömas till döden bara några dagar senare. Men istället för att gå direkt på påskens händelser, så backar vi bandet och ser hur det hela började: Jesus föds som en liten människa i ett stall. Sen växer han upp och lever sina år på jorden.

Och SEN kommer påsken - kyrkoårets höjdpunkt.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Än så länge är det advent och vi förbereder oss på olika sätt för julen!

Advent, sägs det....

Jodå, lite adventskänsla har jag.

Men med ett hem i upplösning, och ett annat långt i från klart, så är det lite svårt att fokusera på adventsstakar, stjärnor o s v. Gardinbyten och storstädning är inte aktuellt, så nu är det fortfarande vit spetsgardin i köket. Julgardinerna, de nya, ligger i en garderob på Torngatan och väntar på sina gardinstänger och på att det ska sluta yra omkring en massa byggdamm.

På köksbordet i Nyadal brinner dock det första ljuset. I den där staken som inte kräver mossa och små svampar och sånt.

Flyttfirma är beställd till 14 december. Vi tror fortfarande att det kommer att funka.

I går gjorde vi ett rejält arbetspass med spackling i köket, grundmålning av kökstaket (panel) och ihopskruvning av 8 skåpstommar. Idag är det träningsvärk i axlar och rygg - det är några muskler där som inte haft så mycket att göra i ett år ungefär. Vi var också på Fresks och beställde fondtapet till en av väggarna i köket. Det blir en lite upphottad 40-talstapet - mycket snygg.

Idag väntar först adventsgudstjänst med körsång förstås, sen kaffe med Röda Korset och sen en tur till Härnösand för målning av kökstaket, möjligen uppsättning av glasfiberväv där det ska vara sån och ihopskruvning av fler skåp.

Badrummet är färdigkaklat med fog på plats och allt. Kommande vecka hoppas vi att toastol, tvättställ och duschväggar kommer på plats. Vi tror också att golvet i kök och hall får klinker denna vecka. Sen är planen att tapetsera, måla väv samt skruva fast köksskåpen nästa helg.

Idag är det också ett år sedan jag insåg att jag inte var frisk. Det var efter kyrkkaffet med Röda Korset, då jag för en gångs skull åt av alla kakorna, för dom såg så goda ut. Sen blev jag dålig, mådde illa och fick ont i magen. Fast då trodde jag att det var magkatarr p g a stress, men det visade sig vara nåt helt annat.....

Lägesrapport igen

Nyss hemkommen från Härnösand, och ett besök på Öfre Brännan som området heter dit vi ska flytta.

Nu verkar snickeriarbetena vara klara. Dörröppningarna är bredare och högre, dörrkarmarna är borta, väggen som skulle bort är borta och det kändes väldigt luftigt och fint. Det sitter prydliga gipsskivor på alla väggar.

Det var två gubar där som höll på att fixa till lutningen på golvet i badrummet, så att duschvattnet rinner åt rätt håll. Ett lager fuktspärr var rollat på badrumsväggen, de andra två lagren lär ska komma på plats i helgen.

Nästa vecka blir det så plattsättning på golv i badrum, hall och kök och på badrumsväggarna, och sen ska badrumsinredningen komma på plats. På måndag kommer köksinredningen och tvättstället. Duschväggarna och handdukstorken har redan kommit.

Det hela rullar på så smidigt att jag börjar bli misstänksam... När kommer bakslaget??

Sedan är det vårt eget jobb kvar: sätta väv på väggarna i hall och kök, måla, sätta upp en liten fondtapet i köket, samt skruva ihop och sätta upp köksinredningen.

Piece of cake???

Full fart - hoppas det håller i sig....

Enligt uppgift är det just nu FEM hantverkare av olika slag som härjar runt i vårt lilla hus!! Snickare, rörmokare och elektriker. Jag har pratat med verkmästarJanne, och försett dem med alla mått på skåp och annan köksinredning, så nu håller vi tummarna för att alla elurtag hamnar där dom ska!

För övrigt har vi trevligt besök: Christer, Nils kompis, som bor i Bryssel. Han ska vara här några dagar och det är väldigt roligt, men samtidigt mycket konstigt eftersom inte Nils är med.... Men vi börjar så smått vänja oss vid att han inte är med, men ändå synnerligen närvarande!!

Nu händer det grejer!

Nu verkar det börja röra på sig vad gäller renoveringen av huset. Vilken dag som helst nu väller det in hantverkare på Torngatan som ska lägga golv med värmeslingor och klinkerplattor, riva ett par väggar och bygga upp en ny, göra tjusigt tak med spotlights samt kakla badrum.

Spännande!!

Mera nostalgi och Compact Living

Det har väl inte undgått någon att vi håller på att avsluta ett boende och bygga upp ett nytt hem.

12½ år har vi bott i Nyadal, i en jättestor lägenhet om 180 kvm, 7 rum och kök. Samt ett par förråd på vinden. Nu flyttar vi till en liten enplansvilla i Härnösand, 106 kvm 3½ rum och kök, liten källare. Jag har aldrig bott så länge på samma plats förut. Man hinner samla på sig mycket saker, om man säger så.....

Det säger ju sig självt att vi inte kommer att få plats med allt, och nu funderar vi som bäst över hur man kan använda möblerna smartare - de möbler som får följa med alltså.

Bl a har vi en gammal chiffonjé som är ett arvegods från min farfar och farmor. Det är en sån där tung sak med en massa små lådor. Idag gick vi igenom alla de små lådorna.

Inget vi hittade var yngre än 20 år. Mycket kunde slängas. Det blev ungefär en låda av de 10 som fylldes.

Sedan röjde jag skrivbordslådorna i det skrivbord som ska få stå kvar till blå rummets nästa inboende att studera vid. Där var det allra mesta minst 10 år. Det mesta var fullt möjligt att slänga även där. Det jag sparde rymdes i en liten kartong som det nu står följande på:

Nostalgi
Oskrivna vykort
Kuvert
Diverse kontorsgrejs
Betyg och intyg

Planen är nu att använda de små lådorna i chiffonjén lite mer aktivt; till vykort, häftstift, gem, frimärken, pennor och annat småplock som man helt plötsligt behöver.

Wish us luck!

Allhelgonadag 2009

Vår första allhelgonadag sedan vi miste Nils. Vi samlas vid graven, släktingar och vänner. Det är bättre att vara ledsna tillsammans. Solen skiner på hans grav med stenen som bär hans namn. Vi pratar om Nils och om annat. Vi plockar, städar, tänder ljus. Sen åker vi hem och äter tillsammans, och sen till Nora kyrka för minnesgudstjänst, där ljusen tänds för alla som lämnat oss under året. Några alldeles för tidigt! Det blir en fin stund.

Hur många tårar finns det egentligen?

Dom tar aldrig slut.

INGA ÄNGLAR

Ska det inte vara någon ängel på hans grav?

Men hallå - det är Nils Wärmegård vi pratar om!

Starfighter, CirkusNisse, The Viking, Nilswiththepole

På hans grav finns inga änglar.

Där finns tonfisk i olja, leksaksflygplan, såpbubblor, kattmat, Trocadero och Ahlgrens bilar

En massiv sten i granit från kajen i Nyadal

Gula rosor, en pampig solros i kruka

Och så småningom, kanske en liten katt i keramik

Lägesrapport II

Nu är det dags för en ny rapport om läget på Torngatan 2.

Vi har jobbat hårt, i stort sett varje dag den här veckan. Nu är allt kakel borta. Dessutom har Per bilat bort badrumsgolvet med en stor stark maskin, samt sågat upp och rivit bort köksgolvet. Nu ska "bara" allt bortrivet material fraktas bort till tippen. Rivningsmaterial tar otroligt stor plats egentligen! Det är ju bara några kvadratmeter golv, men det tar hur stor plats som helst. Många banankartonger fulla.

Jag har börjat måla; i gästrummet är nu ett par garderober vitmålade. De var förut furufärgade med nån slags naturbeige väv i dörrspeglarna. Jag har också vitmålat golvsocklarna som förut var mörknad furu, samt rollat taket. Det som är kvar där är ytterligare ett varv på socklarna samt rollning av väggarna och målning av trägolvet. Jag tror det blir jättefint. Bilder på "före" och "efter" kommer!

Nu håller vi tummarna för att Skanska ska vara lika flitiga som vi, och lite snabbt och käckt riva bort en vägg, bygga nytt i badrum, bygga nytt golv i köket och kakla och klinkra i badrum, hall och kök.

I morgon tar vi paus i husjobbet. Först åker vi till Härnösand och lyssnar på Ida när hon sjunger i gudstjänsten i Missionskyrkan, och sen ska vi åka till Nils grav och tända ljuslyktan. Sen åker vi hem och äter med moster och kusiner och kusinfamilj och sen till Nora kyrka på minnesgudstjänst på kvällen.

Snart november

Jag går en runda på morgonen och vattnar blommorna. Novemberkaktusarnas knoppar är lysande prickar i halvdunklet. Jag kommer att tänka på vad en släkting till en god vän sa:
Hur kan dom här dumskallarna veta att det är november?

Lägesrapport - husrenovering

På allmän begäran kommer här en uppdatering vad gäller Torngatan 2, som blir vår nya adress så småningom.

Idag var vi där från lunch ungefär och gick löst på kaklet i kök och badrum samt skruvade bort toa-stol och tvättställ. Tidigare har vi monterat ner de gamla köksluckorna, sålt badkaret, burit bort kylskåpet och hallgarderoben. Eftersom hall och kök är ganska litet, är planen att få bort så mycket väggar och dörröppningar som möjligt för att det ska upplevas rymligare.

När vi lämnade huset vid femtiden, tittade vi in hos vännerna på gatan nedanför. Där fanns soppa och smörgås - så himla lägligt!! Stort tack!!

Vi känner oss rätt nöjda med dagens arbetsinsats. Allt kakel är inte riktigt borta, och sen ska ju även fixet (det som kaklet suttit fast i) nogsamt skrapas bort. Anledningen till att vi gör detta moment själva är att det är så pass gammalt kakel att det förmodligen är asbest i fix och fogar. Det gör att det är jättekrångligt för ett byggföretag att göra det, för det är en massa säkerhetsbestämmelser. Byggjobbare håller ju på med sånt hela tiden, så det är ju förklarligt.

När man gör det som privatperson är det en helt annan grej. Förhoppningsvis gör man det inte så många gånger.... Det ska dock emballeras väl, och läggas på ett speciellt ställe på tippen. Vi har också köpt varsitt munskydd och handskar. Innan jag går och sover tänker jag också duscha bort eventuellt damm ur håret.....

I morgon em/kväll ska vi också dit och fortsätta, och förhoppningsvis göra klart. Vi ska också ta bort klinker i badrum och hall. Det har jag ingen aning om hur hårt det sitter... Jag har i alla fall gjort en investering idag. En HUGGMEJSEL. Bra grej! Det var lite för fippligt med en tunn skruvmejsel.....

Ännu ett tal som inte blev hållet.....

Jag har varit på ett mycket trevligt femtioårsfirande i helgen hos vännerna i Östersund. Stilla middag med familjen på fredag och öppet hus med lite mera folk på lördag.

Jag hade tänkt hålla ett tal, men det blev inte riktigt tillfälle till det, eller också svek mig modet. Talet kommer här i stället:

I fredags på jobbet satt vi och pratade om vad vi skulle göra på helgen. ”Jag ska åka till Östersund, sa jag, för min bästis fyller 50”. Det kanske låter larvigt att ha en ”bästis” när man är 50+, men Lotta (också känd som trappombudet) är nog min bästaste bästis. Ulf har också nyss fyllt 50, men han får faktiskt ursäkta att jag nu vänder mig till Lotta i första hand.

Att ha en vän som Lotta är något som alla borde få ha förmånen att ha!

Det finns så många minnen, så många bilder från saker vi gjort tillsammans: när vi var barn och badade i älven och i havet på sommaren, när var tonåringar och åkte på läger, när vi sjöng ABBA-låtar med hopprep och hårborstar som mikrofoner, när vi var kära i olika killar, och ibland i samma – fast inte samtidigt förstås... När Lotta följde med mig och min klass till Mellanöstern som min ”respektive”, när Ulf o Lotta gifte sig och vi bjöd Björn Skifs på bröllopet – tyvärr kunde han inte komma; när barnen var små och halvstora och vi åkte till fjällen tillsammans med Sundqvists och Gezelius.

Så många minnen....

När livet var som mest kaotiskt i vintras, när jag var sjuk och Nils var försvunnen i Frankrike – vem sätter sig i bilen och åker alla milen från Östersund och fyller kylskåpet med mat? Och hur många gånger har det hänt, att jag tänkt ringa, och så har nåt kommit emellan så jag inte har ringt på en gång. DÅ ringer telefonen – gissa vem? Det är tvärtom ibland också.... Att jag ringer, alltså... Kan man läsa tankar på 23 mils avstånd?

Vi har inte bott nära varann på 30 år, ungefär, men det har nog inte gått en vecka på de här 30 åren då vi inte haft kontakt via telefon, brev – och nu på slutet med sms och facebook.

En del människor som finns nära i livet, är så lätta att ta för givet, och de bara finns där – helt självklara. Det blir liksom inte av att man säger hur mycket man uppskattar dem. En sak har jag lärt mig det senaste året: att man inte kan ta något eller någon för given. Allt kan förändras i ett ögonblick. Och att man inte ska skjuta upp saker på framtiden. Därför vill jag ta tillfället att nu säga hur mycket jag uppskattar er båda två (NU gäller det även dig, Ulf).

STORT GRATTIS PÅ ERA FEMTIOÅRSDAGAR OCH TACK FÖR ATT NI FINNS!!

GRATTIS!!

Den här helgen ska vi åka västerut.

Trappombudet, känt från ett tidigare inlägg här i bloggen, och hennes make fyller nämligen år. Hela 100 år tillsammans! Maken har redan fyllt, men själva trappombudet fyller i morgon. Och idag fyller min kära systerdotter J också år.

Jag minns den här kvällen för 34 år sen. Det var troligen också en torsdag, för morgondagens femtioåring och jag hade varit på hockey i Kempehallen i Domsjö, Örnsköldsvik, och sett MoDo spöa nåt farmarlag, kanske från Gävle? Sen sov jag över hemma hos henne och vi firade att jag blev 17 och 9 månader och därmed fick börja övningsköra bil. Vi stannade uppe till midnatt, låg under hennes föräldrars matsalsbord och pratade och firade hennes 16-årsdag efter tolvslaget. Under kvällens lopp fick jag också veta att jag blivit moster för femte gången.

Stort grattis till alla som fyller år i dagarna!!

Tillbaka hemma....

.............. och allt såg bara bra ut!!

SKÖNT!

Ny kontroll blir det om tre månader, d v s i januari....

TACK för ert stöd!!
Tusen kramar!!

Dags igen...

I morgon, onsdag, ska jag ta fram den där burken där jag sparade alla goda tankar, böner, hållna tummar och positiv energi för ca en månad sen. Som den trogne bloggläsaren minns så schabblade jag bort min läkartid då, men i morgon kl 15.30 är det alltså dags för min läkarkontroll.

Återkommer med rapport.....

Några gamla bilder....

Jag bara måste få dela med mig av ett par bilder som vi hittade när vi röjde och packade i går...


Nils läser serier för morfar, men han (morfar) har visst somnat..... I Kikkis stuga i Omne, Nordingrå. Året kanske är 1992 eller så?



Nils finklädd och ska kanske på kalas nånstans? Hösten 1989 i hallen i Uppland, Sandby, Gula huset, Sverige. Fotograf: Tant Lotta.

Nostalgi...

Vi håller på att röja och packa, packa och röja.....

Det är lätt att försjunka i olika saker man hittar när man gräver sig ner genom årtiondena.

Det senaste jag försjönk i var en massa bilder på barnen som små. Hur gulligt som helst... Per ska scanna några i morgon så kommer de på bloggen inom kort.

Jag hittade också ett brev från min allra äldsta vän. Alltså vännen är yngre än jag, men vi har känt varann typ jämt. Våra föräldrar var också nära vänner, så vi har i princip växt upp tillsammans. Sedan vi blev vuxna har vi alltid bott långt ifrån varann och har därför först brevväxlat - låååånga epistlar - och pratat i telefon. Nu chattar vi och pratar i telefon. Sällan kortare än 45 min....

I det brev jag hittade från 1990 beskrivs ingående ett trappombuds hårda slit med att bjuda in hyresgästföreningens medlemmar till julbord. Det tog många dagar att med en tvååring i släptåg vandra runt i alla husen, upp och ner för alla trappor. Dessemellan hann hon putsa fönster, byta gardiner, julpyssla, baka miljarders pepparkakor och andra kakor, städa i kyrkan, skriva brev till församlingsmedlemmar bosatta på annan ort angående verksamhetsplan SAMT jobba heltid.

Beundransvärt....

Men vi var ju yngre då.....

Snart helg igen

Jaha - vart tog den här veckan vägen då?

I måndags var jag ledig, och det var tur, för som alltid när vi gjort något roligt så kommer en känslomässig baksmälla efter. Jag läste igenom alla brev och kondoleanser och kort som vi fick i våras när vi miste Nils, och tårarna rann. Men det kändes ändå bra att göra det. Förut har jag helt enkelt inte ens orkat flytta skålen som alla breven låg i. Nu är de nerpackade i en låda.

Senare i veckan har jag börjat läsa och renskriva fasters dagbok från 1941. Det är hur spännande som helst! Jag är helt försjunken i detta och tiden bara flyger iväg. Hinner knappt jobba....

Men jobbat lite har jag ändå gjort. Kommer sakta men säkert in i det hela igen. Nu är det verksamhetsplanering inför 2010 för hela slanten. Mycket är nytt, men en hel del är samma slags diskussioner som vi haft sen starten för 8 år sen. Men det känns faktiskt rätt kul, även om jag blir trött betydligt fortare än tidigare. Jag har svårt att vara koncentrerad alltför länge, då blir jag så trött så trött. Det är skönt att jag har möjlighet att trappa upp i ett lugnt och bra tempo.

Nu är tidningarna fulla av artiklar om Sidas budgetkris vad gäller förvaltningspengarna, d v s löner, resor, kompetensutveckling. Detta gör att det är totalt resstopp för resten av året. Vi skulle ha haft planeringsdag i Hudiksvall i går. En del av teamet finns i Stockholm och då skulle vi mötas mitt emellan. Men p g a resstoppet blev det inställt! Ingen mannamån - lika för alla; vare sig man ska resa till Laos eller Hudiksvall. En bra sak med reseförbudet är att man tvingas använda de miljövänligare alternativen videokonferens och webcasting. Inget ont som inte har nåt gott med sig....

Brysselhelg

Ja, nu har vi kommit hem från Bryssel, och jag ska försöka summera intrycken lite.

Det var ju förra sommaren (-08) som Nils gick ut skolan där/ESAC. Vi var där på deras avslutningsföreställning. Dessvärre kunde inte Nils uppträda då, för han hade trillat ner från pålen (6 m) kvällen innan och hade ett gigantiskt blåmärke på rumpan.

Jag minns att Per och jag då funderade på om vi nånsin skulle få anledning att åka till Bryssel igen....

Men så blev det alltså.

Anledningen till att vi åkte just nu, var att ESAC hade sin årliga föreställning "Landing" där tidigare elever, samt eleverna i nuvarande åk 3 uppträder. Vanligtvis ger de bara en föreställning, men i år blev det en extra, där behållningen kommer att tillfalla Nils minnesfond.

Vi åkte i fredags morse; Lena, Kajsa, Stina och jag. På Arlanda anslöt sig Lisa, och senare på fredagkvällen kom Per. Vi bodde på ett enstjärnigt hotell, som var helt ok. Sköna sängar och bra frukost. Dessutom låg det vid ett torg där det dagligen är en gigantisk loppis 06.00 - 14.00. Där fanns ALLT!!

På fredagen och lördagen turistade vi. Besökte Manneken Pis (varför då, sa K och S mormor, och det kan man ju faktiskt fråga sig), Jaenneken Pis (som inte är riktigt lika exploaterad som sin bror), Grand Place, shoppade på Rue Neuve, åt och fikade o s v. På lördagkvällen var det dags för cirkusföreställning i les Halles i Schaerbeek, som ligger i östra Bryssel. Vi kom en timme i förväg och träffade skolans rektor Gerard, och den underbara Angelique, som är danslärare på skolan. Vi åt en bit mat tillsammans med dem före föreställningen.

Även om det hade varit underbart roligt att träffa fler av Nils vänner och klasskamrater, så var det faktiskt skönt att inte känna de som uppträdde. Detta var den första föreställning vi varit på sedan vi miste Nils, och det var SÅ många känslor som väcktes. Där var också en kille som klättrade på kinesisk påle, men hans nummer var SÅ olikt det som Nils gjorde, så det gick bättre än väntat att se honom. Jag skulle kunna tänka mig att Nils hade haft en hel del synpunkter på numret.....

Vi träffade i alla fall den mycket sympatiske Pedro som var en av Nils vänner under åren i Bryssel, och med honom tillbringade vi hela söndagen. Då gjorde vi studiebesök på skolan, kollade in var Nils lägenhet låg och hade t o m sån tur att tjejen som bor där nu kom ut precis när vi stod utanför på gatan, så flickorna fick ta en titt inuti också.

Som sagt - en helg full med både skratt och vemod och tårar. Och jag är ganska säker på att vi kommer tillbaka till Bryssel fler gånger....

Goda råd

När Nils flyttade till Gävle för sju år sen, fick han en bok av sin far: "Instruktionsbok för livet". Den består av 511 goda råd, numrerade.

Nu håller jag på att gå igenom hans saker, och hittade då boken. Tydligen har han läst den noggrannt, för en del råd är understrukna, inringade eller kommenterade. Det är tydligen såna råd som han särskilt tog till sig:

45. Visa respekt för poliser. (Fast ordet "poliser" är överstruket och han har istället skrivit "bibliotekarier").

63. Kom ihåg att alla nyheter är partiska.

166. Undvik negativa människor.

186. Var omättligt nyfiken. Fråga "Varför det?" ofta.

190. Var målmedveten och självsäker när du går in i ett rum.

192. Drick (lätt)mjölk ("lätt är överstruket, alltså)

194. Ät (inte) blodiga biffar.

223. Ge beröm offentligt.

224. Kritisera i enrum.

239. (Se på Kalle Anka varje jul) (Hela meningen är kraftigt överstruken)

240. Drick åtta glas vatten (tillagt: eller mjölk) varje dag.

246. Vinka till barn som är på väg till skolan.

258. När du träffar folk första gången ska du inte fråga vad de jobbar med. Njut av deras sällskap utan att placera dem i ett fack.

270. Kom tidigt till jobbet och stanna längre än du behöver

303. Lägg dig inte utan att ha diskat.

323. När du inte har tid med fullständig work-out, gör armhävningar i stället.

390. Gatumusikanter är guld värda. Stanna och lyssna en stund och ge sen en slant.

391. Stöd lika lön för lika arbete

393. Lär dig hantera en Macintoshdator + Linux (tillagt)

Sen har han rivit ut ett par sidor med råd. Man blir ju något nyfiken på vad som stod där....

Faster

Igår började vi röja för att så småningom börja flyttpacka.

Maken gjorde ett storverk på vinden och slängde 15 (FEMTON) kartonger böcker som stått ouppackade och orörda sedan vi flyttade hit för 12½ år sedan. Skulle inte tro att de böckerna kommer att saknas....

Själv tog jag mig an min fasters efterlämnade kartonger. Faster dog förra sommaren, vid 94 års ålder. Hon var två år yngre än min far, och de hade ytterligare sju syskon och växte upp på ett hemman i Näs i Vibyggerå på 20-talet. När jag blev sjukskriven i december i fjol tog jag hem ett par stora kartonger innehållande hennes dagböcker, manuskript, tidningsurklipp, gamla gireringskopior ordentligt ordnade i årsvisa buntar från 70-talet och framåt. Tanken var att jag skulle sortera upp det hela då. Sedan hände det ju andra saker som gjorde att kartongerna blev stående.

Nu var det dags.

Faster hade en stark personlighet, och när jag gick igenom de båda lådorna förstärktes min bild av henne som en intelligent men egensinnig kvinna, som nog levde ett ganska ensamt liv.

Tidningsurklippen kan man grovt sortera i olika kategorier:

- insändare och debattinlägg i abortfrågan (som var en av fasters hjärtefrågor – hon var en närmast fanatisk abortmotståndare)
- urklipp om hembygden
- urklipp om släktingar (dessa har jag sparat, så ni vet det kära kusiner...)
- längre artiklar om olika svenska författare, särskilt om Selma Lagerlöf (som faster skrev sin lic-avhandling om på 70-talet)

Sen hittade jag också urklipp som förvånade mig; ett om de ”Rosa bussarna” som var ett populärt sätt att uppleva tredje världen på 80- och 90-talet. Hade hon tänkt sig en sådan tur?

Det är spännande att tänka på.

Av hennes samlade kontutdrag kunde jag se att hon månatligen, av sin ganska magra pension, stödde Stockholms Stadsmission, Rädda Barnen samt Södermalmskyrkan (på 90-talet). Det sista förvånade mig, eftersom jag trott att faster var en mycket högkyrklig kvinna. (Södermalmskyrkan är en avläggare till Livets Ord i Uppsala.)
Dagböckerna har jag bara läst axplock ur. Faster har skrivit med en gammeldags, något svårläst handstil, men hon har ett fantastiskt målande språk. Den äldsta dagboken är från 1940, och skrevs alltså under kriget. Den ska jag försöka läsa.

I lådorna fanns också ett fotoalbum, med bilder från tidigt 30-tal då faster gick på Karlskogas praktiska läroverk. Där kan man se bilder av faster som ung flicka, med piffiga moderiktiga kläder. Det finns bilder från ett pyjamasparty med några andra flickor, och från fester med en massa unga människor – både kvinnor och män.

Frågorna hopar sig:

- Hur hamnade faster i Karlskoga?
- Vem är den långe, stilige, mörkhårige man som faster står arm i arm med på en bild?
- Vem är mannen hon sitter i knät på, på en annan bild?

Att vår faster varit ung, kär, fnissig och skämtlysten är svårt att föreställa sig för oss som bara sett henne som medelålders och gammal.

Tänk så mycket som ryms i ett liv, och så många sidor en människa har.

Jag hittade också en 100-årsskrift för Härnösands sparbank 1827-1927. Längst bak i den tjocka boken fanns bilder på Sparbankens förtroendevalda i olika socknar. Så gott som alla är män och väldigt många har tjocka mustascher. För Vibyggerå socken var en av de tre herrarna Nils Näslund i Näs. Det är min farfar, och han är på bilden i 40-årsåldern. Jag ser mitt eget hårfäste, min fars panna och ögon, fasters hakparti och många drag från många andra kusiner och släktingar. Fascinerande att se hur generna slår igenom på olika sätt.

Vintra upp - på riktigt!

Ja, nu blev det ju bara en natt hemma i Nyadal, sen hamnade vi i sommarstugan igen.

Saken var den att katten vägrade följa med hem i onsdags. När jag skulle stoppa in henne i transportburen sträckte hon ut alla fyra tassarna åt olika håll, gjorde en tvärvändning i luften, klöste mig hårt i magen samt kilade som ett svart streck upp på övervåningen och gömde sig under sängen.

Jag insåg att det var ett tvåpersonersprojekt att få in henne i buren, så jag lät henne stanna - utomhus.

På torsdagmorgonen låg ett tjockt lager frost över nejden, och jag såg för min inre syn hur den stackars katten satt och huttrade och frös vid en tyst och tom sommarstuga. Vi åkte därför till sommarstugan och sov och utfodrade djuret. Hon såg då inte särskilt lidande ut, och åt knappt nån mat alls, men sov väldigt gott på natten bland mina fötter. Sen åkte vi hit i går, fredag, också.

Nu halkar maken omkring på uteplatserna, iförd träningsoverall och vantar, och monterar ner hammocken, kånkar trädgårdsmöbler o s v. Jag ska strax dra mitt strå till stacken och sortera smutstvätt, packa mat, böcker, viktiga papper o s v. Maken ska också traska upp på Själandsklinten, för där är det årsmöte kl 10.00 för den förening som sköter den lilla stugan på toppen.

Jag blir hemma och vaktar Melodikrysset, jag.....

Jobbet, då?? Jo, jag har jobbat två dagar. Det känns både väldigt självklart att gå till jobbet, men samtidigt hur konstigt som helst. En massa nya människor, nya frågor, nya målgrupper. Jag jobbar ju bara två timmar per dag, så jag hinner ju bara dit och fika, plocka lite bland mina nerpackade saker, försöka förstå vad som händer.....

Vemodets dag....

I dag är det sista september, och idag ska vi flytta hem, för i morgon ska jag börja jobba.

Nu har vi bott i sommarstugan sen dagen före midsommarafton, d v s drygt 3 månader. Det har varit underbart skönt och läkande för kropp och själ, efter vinterns och vårens vedermödor. Vi kommer nog att sova här i helgen också, men baslägret flyttas idag.

Det blir lite annorlunda upplägg på det hela i år, för en del saker som blommor och sånt ska flyttas direkt till Torngatan, dit vi flyttar om en månad eller så. I går kväll fick vi nycklarna och träffade förra ägarna, och i morgon kan vi börja fixa där.

Nu börjar ett lite annorlunda liv! Jag har ju styrt mitt liv helt och hållet själv - har kunnat lalla på i morgonrocken hela dagen om jag velat. Det har jag behövt, men nu känns det inspirerande att börja få lite struktur på livet igen. Till att börja med ska jag jobba 25%, och sedan trappa upp så sakteliga. Det blir en byggfirma som gör jobbet på Torngatan, så vi behöver bara göra det roliga: välja färger, kakel till badrum och kök, och klinkers till badrum, hall och kök o s v. Och betala förstås...... Men det ska bli roligt att åka förbi där och se hur jobbet fortskrider. Sen blir det väl oförutsett strul, det blir det ju alltid, men det tar vi om och när det händer.....

Men vemodigt är det liksom alltid att flytta härifrån. Trots att det knappt är nån sol alls om dagarna nu, eftersom det ligger ett stort berg i söder, trots att det är jättekallt när man måste gå ut för att duscha på morgnarna, trots att det är så svart på nätterna. Nu blir huset kallt och tyst och tomt. Jag brukar tänka att det vilar sig och slumrar inför nästa vår och sommar. I år kommer heller ingen snickare och härjar, utan huset får vila i fred.

Sov gott lilla Näset - så ses vi till våren!

Mycket att smälta.....

Återigen har det varit en sån där dag som skulle ha verkat totalt osannolik om nån hade kunna förutsäga den för mig.

Dagen började med att jag åkte till Nyland stenhuggeri med en vacker stenbumling som vi ska ha som gravsten på Nils grav. Vi hade spanat in tre olika stenar, och i helgen åkte vi och tittade på alla tre och enades om en. Den hittade vi vid Ångermanälvens strand i Nyadal. Den är mörkt grå, med insprängda svarta och glittriga partier. Nu dröjer det 2-4 veckor innan den kommer på plats med namn och datum ingraverat, men till allhelgonahelgen ska den vara klar. Då ska vi tända ljus på graven. Det har varit mycket svårt att komma oss för med att göra detta, men helt plötsligt kände vi att vi kunde göra det. Jag tror det blir fint!

Därefter åkte jag till Härnösand och åt sopplunch på missionskyrkan.

Kl 14 träffades vi på banken, Per och jag, en mäklare och tre syskon av vilka vi köpte ett hus.
Vi kommer alltså att flytta från Nyadal, efter 12½ år! Detta är något vi har pratat om i ett par år, men olika saker har hänt - inte minst det senaste året - som har gjort att det har dröjt. Nu har vi hittat ett hus som vi tror kommer att passa oss bra.

Vi har trivts fantastiskt bra i Nyadal, och det är verkligen inte av vantrivsel vi ska flytta. Tvärtom kommer vi att sakna många, inte minst vår hyresvärdfamilj - som nu övergår till att bli våra kära vänner. På torsdag tillträder vi och får nycklar o s v till huset, men vi flyttar inte in förrän om ca en månad eller så. Först ska badrum och kök renoveras.

Evenemangstips

Nu är det helg igen.

Idag kommer Lisa hem - roooligt!! Hon och några kompisar ska ställa ut smycken på Härnösands missionskyrkas kulturvecka som börjar i morgon, med vernissage kl 11.00.

VÄLKOMNA!

Om man vill ta en förhandstitt på smyckena finns de här: http://smaldesign.webs.com/

Programmet för hela kulturveckan finns här: http://www.harnosand.missionskyrkan.se/
Klicka på "kulturvecka" i överkanten.

Ha för övrigt en trevlig helg!!

Förstående doktor

Nu har jag pratat med "min" doktor. Hon tyckte det var lite roligt att jag glömde bort tiden, för det tyder på att jag inte bara ägnar mig åt min sjukdom, som hon sa.

I alla fulla fall har jag fått svar på mina mest akuta funderingar, och nu får jag en ny tid i oktober. Tydligen röntgar man inte regelmässigt, utan bara om det finns skäl att tro att det är nåt som inte är som det ska - om man får ont eller mår dåligt på andra sätt. Det är helt naturligt att vara lite nojig som jag är - det var skönt att höra.

Nu är jag lugn igen, så det var bra att få prata med henne!

För övrigt idag har jag gjort en tur till Övik. Åt lunch på stan och shoppade lite. Jag ska ju snart börja jobba så smått, så det är ju trevligt att ha lite fräscha kläder....

Dumt - mycket dumt av mig....

Idag skulle jag göra två saker. Kl 10.00 en sak som än så länge hör till Det Hemliga. Kl 12.30 hade jag skrivit i almanackan att jag skulle på läkarkoll. Kl 11.45 plockade jag upp Per på Vårsta, ålade över i passagerarsätet (eftersom jag inte skulle hinna äta lunch hade jag tagit med en macka som jag plockade fram) och tog fram läkarkallelsen för att se vart jag skulle gå. DÅ såg jag till min förskräckelse att jag skulle ha varit där kl 11.30, och inte 12.30 som jag trodde.

Naturligtvis ringde jag direkt, men naturligtvis fanns det inga fler läkartider idag; inte förrän i oktober.....

Det var alltså bara att göra en u-sväng på E4 och vända åter mot Härnösand.

Eländes elände!!

Nu känns det dock lite bättre. Har pratat med sjukhuset igen, och "min" doktor ringer i morgon eftermiddag, och om hon bedömer att hon behöver träffa mig så får jag en tid så fort det är möjligt.

Stort TACK till läsekretsen för all omtanke, böner, hållna tummar och positiv energi. Ska se om det går att stoppa in allt i en burk och spara tills det blir dags......

KRAMAR till er alla!!

Hösttecken

Idag när jag åkte in till stan hamnade jag bakom en gul vägarbetsbil. Bakpå stod en gube och en stor borr. Med jämna mellanrum stannade bilen, borren borrade och guben stack fast snökäppar i vägkanterna!!

Snart kan snön komma alltså!! Kanske är det dags att flytta hem från sommarstugan snart....

Förr i tiden var det granruskor som markerade vägen. Sen blev det nån slags metallkäppar med knallorange plast på. Nu är det jättetunna bambukäppar!! De syns knappt, hur smala som helst är dom. Hur ska detta gå, det kan man undra!

Händelserikt

Ojoj - nu händer det många spännande saker på en gång. När allt är klart kanske jag bloggar om det, till dess får läsekretsen helt enkelt bärga sig.

Till en spännande händelse vill jag dock mobilisera alla goda tankar, positiva energier, böner, hållna tummar o s v. Det är på onsdag, när jag ska på återbesök till doktorn.

Att säga att jag är nervös för detta är bara förnamnet.

Jag känner inte av något konstigt i kroppen, men är ändå väldigt orolig för något som kanske bara syns på röntgenplåtar och prover. Det kanske är helt naturligt att bli helt nojjig och mer hypokondrisk än vanligt i den situation jag är.... Helt vanliga kroppsliga krämpor är väldigt lätt att tolka som återfall i sjukdomen.....

Idag tog jag med lunch och åkte till Rotsidan. Jag gick en lååång promenad när jag ätit. Det var skönt att bli helt genomblåst, jag tror det hjälpte till att sortera tankarna. Helt ensam var jag. Det var bara min bil på parkeringen och jag såg inga människor.

På väg tillbaka till bilen gick jag en sväng genom skogen och plockade med mig lite fina mossor och en liten liten gran (OBS: utanför naturreservatet naturligtvis). Sen åkte jag till "Trägårn" på Vallen och köpte en liten ljung och åkte till Nils grav och gjorde höstfint.

Jag hade ingen kamera med, så bild kommer senare.

Tjugonde september!!

Nog är det härligt att man kan sitta ute och äta frukost och sen sitta i solstolarna och dricka kaffe och bara må gott. Solen flödar och det är den TJUGONDE SEPTEMBER!!

Bryssel

Glömde skriva att vi just bokat en resa till Bryssel om tre veckor!

Det är Nils gamla skola ESAC som har sin årliga höstföreställning "Landing", där f d elever uppträder. En av föreställningarna tillägnas Nils, och intäkterna från den går till Nils Wärmegårds minnesfond.

Det känns både roligt att åka, framför allt för att vi ska göra det tillsammans med våra kära sambor en trappa ner, men också mycket sorgligt och vemodigt. Det kommer att kännas väldigt konstigt att vara i Bryssel och inte få träffa Nils, gå ut och äta med honom och prata prata prata.....

Fredag igen....

Veckorna går fort!

På radion pratar dom om "stugsitteri" - det är precis det jag ägnar mig åt! Att sitta i en sommarstuga och "bara vara", d v s elda lite, äta, fika o s v. Nu börjar löven falla, och då ser man längre igen, helt plötsligt.

Två gånger tidigare har vi bott kvar så här länge.

Den ena gången var 2001 när vi hade en vattenskada hemma, och bodde kvar tills det var reparerat. Då bodde ju barnen kvar hemma, och Nils fick varje morgon traska upp till korsningen och åka skolbussen därifrån. Det var måttligt populärt vill jag minnas. Det var ju helt andra som åkte med den skolbussen jämfört med hans vanliga - "Nordingråbor". Han gick i nian då, och skulle göra PRAO i två veckor. Den gjorde han på en cirkusskola i Östersund, så de sista två veckorna som var de två första veckorna i oktober slapp han bo här. I stället fick han bli storebror hos familjen Ljunggren. Lisa gick på gymnasiet i Kramfors och kunde åka med sin far till skolan. Jag var egenföretagare då och styrde mina dagar själv. Jag minns att jag tog lååånga promenader på morgnarna när alla åkt. Det var underbart skönt, men när det började krasa av frost under fötterna när man gick till duschen på morgnarna var det skönt att flytta hem igen.

Den andra gången var för två år sen när köket renoverades hemma i lägenheten. Då flyttade vi hem 1 oktober till ett nytt och fint kök.

Nu ska det bli fint väder i helgen, men än så länge lyser solen med sin frånvaro.

I morgon döps lille Alfred Nils Johan Wålsten i Gnesta. Han är mitt systerbarnbarn. Jag har velat hela veckan om jag ska åka dit eller ej, men bestämde mig i går för att stanna hemma. Per är där och döper så han får representera familjen. Allt gott och Guds välsignelse önskar jag till lille Alfred, och hans mamma och pappa och storasyster Elvira förstås.

I kväll kommer några goda vänner hit på middag - det blir trevligt. Jag håller som bäst på att fundera över vad jag ska bjuda på.... Det blir nog nåt av alla fina grönsaker jag köpte på Nordvik i går, till den fina potatis som helt plötsligt bara stod i källaren när vi kom hem från Stockholm i måndags. TACK för den!!

Vad är en kyrka egentligen?

NU är datorn äntligen frisk!! Den har varit krasslig och legat på sjukhus i två veckor. De första dagarna hade jag världens abstinens men sen var det riktigt skönt. Under dessa veckor har jag hunnit vara både i Östersund och i Stockholm; träffat vänner, ätit gott och haft det bra på alla sätt och vis.

Jag har också varit ute på olika utflykter i det vackra höstvädret – till Rotsidan, Storsand och idag till Rödhällorna i Nora.

Jag bor fortfarande kvar i sommarstugan, men börjar fundera på att flytta hem snart. Om ett par veckor kanske..... Eller när solvädret tar slut.

Den senaste veckan har jag haft ont i vänster skulderblad. Det är en gammal skidbacksskada som gör sig påmind ibland. Idag insåg jag att det nog inte skulle gå över av sig själv utan jag ringde till kiropraktor och fick en tid kl 16 idag.

Mitt allra första heltidsjobb hade jag när jag var 18 år. Då flyttade jag till Kramfors och jobbade som ungdomsledare i Ådalskyrkan i ett år. Detta var 1976. Då var Ådalskyrkans Ungdom en stor ungdomsförening med flera hundra medlemmar. Det var olika grupper i kyrkan varje dag och kväll i veckan: Knatteträffen, scouter, nyingar, tonårsgrupp, ungdomskör, vuxenkör, volleyboll, o s v.

1990 flyttade vi tillbaka till Kramfors, då Per jobbade som pastor i samma kyrka. Med tiden har församlingen minskat. Medelåldern har blivit högre och högre, grupperna färre och färre – samma utveckling som i de flesta folkrörelseorganisationer. De senaste åren har det blivit tyngre och tyngre för den lilla församlingen att ha hand om sin kyrkobyggnad, så den såldes i våras – till just det kiropraktorföretag som jag besökte idag.

Det var en märklig känsla att ligga på en massagebänk i det rum som var mitt arbetsrum 1976.

Ibland, när kyrkor säljs och används till andra ändamål än kyrkliga, finns det folk som tycker att det är förskräckligt, och att man vanhelgar Guds hus.

För mig är kyrkan dess församling, människorna som möts där till bön och sång och gemenskap, och för att lyssna till predikan. Kyrkan är där människorna möts – det är inte byggnaden i sig som är kyrkan.

Tider förändras men kyrkan består – om den lyckas hitta en form som fungerar i den tid den lever i.

Regniga dagar

NU börjar det äntligen lätta lite, efter att ha varit allmänt dimmigt och regnigt i två dagar.

I går kom min kompis M - eller rättare sagt: hon sa att hon skulle komma under "sen eftermiddag" - vilket jag tolkade som typ 11 eller så. Jag gjorde mig därför ingen större brådska, utan läste länge, hasade runt i morgonrocken och lallade på i största allmänhet. Det var bara tur att jag både hunnit duscha och klä på mig när hon dök upp redan 9.45.

Sen hade vi en trevlig dag: fikade, pratade och fantiserade om allt möjligt, hälsade på en annan kompis en snabbis, åkte till stan där vi fortsatte i samma stil. På eftermiddagen kom gubbsen hem för mat och sen åkte Per o jag hem till stugan efter att ha stått i bilkö i Saltvik i ca 30 minuter.

Idag vet jag inte vad jag gjort. Handlat på ICA är kanske det mest handlingskraftiga.... Nu skiner nästan solen, så nu kanske jag ska plocka lite röda vinbär till en laddning saft.

Men dan är ju inte slut än....

Nya skor och thaimat

Mitt flitiga gående runt sjön har gjort att jag fått ont, mycket ont i ben och fötter. Först trodde jag att det var nån slags träningsvärk eftersom jag varit så pass stillasittande några månader. När det inte blev bättre utan snarare sämre efter ett par veckor så började jag inse att det är skorna som blivit för utgångna. De har ju trots allt minst fyra år på nacken och åtskilliga mil på mätaren..... Det är väl inte meningen att man ska känna minsta lilla sten genom sulan?

Idag styrdes därför färden till Kramfors och Intersport, där de brukar vara duktiga på att hjälpa till att hitta bra grejer. Så också idag. Jag provade, gick på gåband, blev filmad och analyserad ur alla vinklar. Jag återgick sen till det märke jag hade innan jag köpte de som jag alltså ratar fr o m idag, som i och för sig har varit mycket bra, men den nya modellen av detta märke passade inte mina fossingar lika bra som de som jag köpte.

(Lägg märke till hur nogsamt jag undviker reklam i bloggen)

När detta uppdrag var avklarat var jag hungrig, och åt därför lunch på Thai-matstället vid torget. Fantastiskt gott!! Kycklingstrimlor, bambuskott, kokosmjölk, lime, citrongräs, jordnötter.... Minuspoäng dock för att jag inte fick ett glas helt vanligt kranvatten till maten. Jag gillar inte alltid kolsyrat vatten till maten.....

När jag kom hem till torpet tänkte jag ta en premiärrunda runt sjön i de nya skorna, men då började det regna så det blev engelsk kostymfilm i stället.

Bloggvila - och annan vila

Nu är det ett tag sen jag uppdaterade bloggen, och det beror på två saker. Dels att jag inte tycker att jag har så mycket intressant att berätta, dels att min dator fått nån slags trojan i sig, så jag har inte velat använda den så mycket. Nu ska doktor Ö få titta på den i morgon, så hoppas jag att han lyckas få bort inkräktaren.

Jag har sköna dagar, då jag promenerar, vilar, läser, plockar lite bär ibland, gör lite saft ibland, lagar god mat och njuter av livet. Ibland gör jag små utflykter, hälsar på nån, handlar lite o s v. Vi bor kvar i sommarstugan, och även om dagarna blir kortare och det börjar bli kyligt på kvällarna, så är det så skönt att vara här. Inte så att jag vantrivs hemma på nåt sätt, men det blir en annan vila här, och framför allt är jag ute mycket mer.

Återkommer alltså när datorn är frisk igen.

Ändrade planer

Dagens plan var att åka till Kramfors och kolla om köksluckorna var färdiglackerade, samt uträtta lite andra ärenden.

När jag gick min dagliga runda runt sjön insåg jag att det ju var soligt och ganska varmt, även om det var lite svalare än de senaste dagarna. Jag insåg då att Kramfors säkert finns kvar i morgon eller en annan dag, och att den västliga vinden som i och för sig var ganska frisk, inte skulle kännas nere på Rotsidan.

Jag packade lunchkorgen, en filt och en bok och gav mig av och fick en fantastiskt fin dag. Jag var där i ca fyra timmar. Läste, låg och tittade på molnen, satt och tittade på havet och mådde gott.

Rotsidan är bland det bästa jag vet!

Ca 5 km klippor, plana och solvarma, här och där avbrutna av klapperstensfält med fina runda slipade stenar.

Jag hade ingen kamera med, men om du klickar här kan du se några bilder som Pelle Nordlander tagit.

När jag åt min medhavda lunch kändes det rätt ok att veta att den rökta abborren simmat i samma hav, att ägget kom från en höna i Häggvik, att tomaten och rödbetorna i rödbetssalladen växt på Nordvik och att rabarbersaften kom från rabarber i Näsänget.

Semestertripp

Idag har jag varit turist!

Jag tyckte det skulle vara kul att åka till några ställen där jag aldrig varit, och åka på några vägar jag aldrig kört förut.

Trots att jag är född och uppväxt i Övik- i landet Nolaskogs (norr om Skuleskogen), och bodde där tills jag var 18, så är jag skrämmande okunnig om orterna utanför stan. Jag tror det beror på att mina föräldrar kom från "sônnaskogs" (d v s området söder om Skuleskogen), och att vi därför alltid drog söderut till Docksta och Nordingrå så fort vi fick tillfälle.

Jag har därför aldrig i mitt drygt femtioåriga liv besökt metropoler som Brynge, Sidensjö, Skorped, Butsjöböle och Myckelgensjö - trots att flera av dessa ligger inom en tre mils radie från "stan" = Övik.

Idag var det dags!

Dagen inleddes med ett besök på turistbyrån på Nordingråvallen, där jag beväpnade mig med en länskarta så jag inte skulle villa bort mig totalt.

Sedan styrdes kosan norrut.

Första stoppet var vid Mäjasjöns fäbodar, för där har jag heller aldrig varit. Det var supergulligt! Ett gäng grå fäbodstugor, en brygga, en liten sandstrand, en dansbana - samt tre vandrande tyskar. Högakustenleden går precis förbi det hela....

Sen åkte jag norrut, tog av E4 vid Näske och sen var det jungfrulig mark för både Priusen och mig.

Vi besökte en loppis, modell GIGANTE som hade ALLT. Dessutom ankor som vaggade omkring samt ett oräkneligt antal hundar och barn. Inte så fräscht ställe....

Stövlar på loppisen..... Jag köpte dem inte..

Sen kom jag till Brynge och café Linlyckan, som var dagens höjdpunkt. Det stängde för säsongen i söndags, men damerna som hade det var där och bakade tekakor, så jag fikade ljummen tekaka med skinka och ost och drack kaffe ur en blommig kaffekanna och en lika blommig kopp, omgiven av vitmålade gamla möbler, randiga stolsdynor, gamla spetslakan, broderade vita kuddar o s v. Allt rent och fräscht och nystruket!






Mums!

Sen kom jag till Sidensjö, men körde lite fel och höll på att hamna i Övik, men vände i Butsjöböle!! Det är ett sånt där ortsnamn som jag och min kompis L skojat om i alla tider, men som jag aldrig besökt. Jag var alltså bara tvungen att ta en bild och skicka till L!

I Skorped shoppade jag i byns båda butiker, samt köpte ett vykort som den äkta turist jag plötsligt var.

Sen åkte jag på världens längsta och smalaste grusväg, genom en jättestor skog utan mobiltäckning, och hamnade så småningom vid Ångermanälven, i Grillom eller Lökom eller Undrom eller Nåtannatom. Där kände jag igen mig, och Priusen drogs som av en osynlig magnet mot kusten.

Nätraälvens dalgång var oväntat vacker, men Nordingrå är nog ändå det vackraste som finns!!

Borta bra men hemma bäst!!

Vandringar

Nu ligger sjön spegelblank och solen skiner, som den gjort hela veckan.

Jag har sagt till alla att när Per börjar jobba ska jag börja gå runt sjön på morgnarna, och i måndags var det alltså dags. Jag visste inte ens om jag skulle orka runt den lilla slingan som är ca 2½ km, så jag tog det mycket lugnt. Första dagen tog det 1 tim 20 min, men det berodde mest på att jag stannade och pratade med olika människor hela tiden, samt plockade både hallon och kantareller.

Det gick faktiskt bättre än jag trott, och jag kände att jag blev piggare av det.

Så jag har fortsatt hela veckan, och nu är det dags igen. Det är ju så vackert runt vår lilla sjö, så det är som att vandra i ett vykort. Bilder kommer!

För övrigt har vi haft en hel del besök den här veckan, både över natt och på fika. Trevligt värre!!

I kväll blir det grillning!!

Ytterligare en vecka...

En vecka till ligger bakom, och på måndag börjar Per att jobba.

I går var jag och hälsade på på mitt jobb och träffade chefen och min vikarie, och det kändes bra, även om jag blev jättetrött efteråt. Jag blev förvånad över hur snabbt det gick att komma in i jobb-situationen - först kändes det helt främmande, men sen var jag inne i allt igen. Hittade t ex direkt ett upphandlingsunderlag som jag jobbade med för 1½ år sen, och som nu var aktuellt igen. Om det fortfarande är användbart sparade det möjligen en stooor summa pengar åt Verket, eftersom man då inte behöver lägga ut uppdraget på en konsult....

Vi har i alla fall kommit fram till en preliminär plan för mitt återinträde i arbetslivet som ser ut som följer:
1 oktober börjar jag på 25 %
19 okt går jag upp på 50 %, om allt går bra
1 jan går jag upp på 75 %
1 april blir det heltid.

Samtidigt har jag lite andra funderingar om min framtid, men det är för tidigt att skriva något om det.... Det behöver mogna ordentligt först.

Just nu pågår Urkult. Där borde Nils ha varit om allt varit som det skulle..... Han är borta, och alla vi som saknar honom så det gör ont vissa dagar och vissa stunder måste försöka hitta sätt att leva vidare utan honom....

Det är det svåraste som finns....

Dagens middagstips..

Det här är ju ingen matblogg, men jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av den lasagne jag lyckades få till idag, för den blev väldans god - om jag får säga det själv....

Receptet kommer här:

Ewa spenatlasagne (2 portioner)

1 stor påse färsk spenat (250 g)
2 chalottenlökar
2-3 vitlöksklyftor
1 lätt Creme Fraiche vitlök
½ ekologisk fetaost
1/3 normalstor squash
4 lasagneplattor
1 dl riven ost

Hacka chalottenlök och vitlök. Fräs i olivolja. Häll i spenatbladen och fräs tills de mjuknat och blivit sladdriga. Rör i Creme Fraiche och låt puttra ca 5 min. Skiva squashen och fetaosten ganska tunt. Varva spenatröra, lasagneplattor och fetaost. Spar lite spenatröra till sist. Ovanpå sista lagret lasagneplatta läggs ett tunt lager spenatröra. Täck med squashskivor och ytterligare ett tunt lager spenatröra. Täck med riven ost och gratinera i 225 grader i ca 20 minuter.

Servera med en god grönsallad och kalamataoliver.

Sommar och semester

En skön vecka ligger bakom!

Nu är det söndag, och vi har lallat på här på morgonen som vanligt. Per promenerar och jag löser korsord, kokar ägg, sitter ute och äter frukost, dricker kaffe o s v. Idag ska vi på fika i gamla skolan - ett årligen återkommande arrangemang av "jäntern" här runt sjön. Ett bra tillfälle att bli lite uppdaterad om vilka som bor i vilket hus etc.

I går kväll grillade vi med vännerna K och M. Möjligen var det årets bästa grillning hittills.

För övrigt njuter jag av att inte behövt åka till Sundsvall den här veckan. Nu väntar jag ivrigt på att håret ska växa ut. Inte för att jag tror det blir nån större förändring, det blir nog lika kritvitt som förra sommaren.... Jag drömmer om att se ut som Sara Lidman med det vita håret rakt ut och upp - det vore häftigt!! Den metalliska smak jag haft i munnen i fyra månader börjar också försvinna - underbart.

Kommande vecka blir det kanske lite mer aktivitet, i alla fall för Per, för nästa helg är det dags för tradjazzfestival på Mannaminne. För första året nånsin, tror jag, har vi inga gäster denna helg. Det känns ovant.....

Vi har också kört ett lass loppisgrejs till Docksta, och ska försöka få dem sålda på Dockstadagen.... Wish us luck!

Ny vecka

Jag sitter och försöker summera föregående vecka.

Den gick så fort, och det hände så mycket, och det var så starka känslor hela tiden. Glädje, lättnad, sorg och vemod, huller om buller....

Vi har haft besök av flera av Nils kompisar, och det var SÅ roligt, men kändes också väldigt konstigt.... Jag ville ju bara ringa Nils efteråt och berätta att de varit här och vad vi gjort, och att vi hade så trevligt. Samtidigt så hjälper de här mötena oss genom att vi får prata om Nils, och genom att det blir mer och mer verkligt att han faktiskt är borta.

Nils grav har också fått många besök denna vecka, och det är lika spännande varje gång att hitta spår efter dessa. En dag när Per var där hittade han en burk tonfisk i olja, en leksakshelikopter, en påse kattmat och en stor solros i kruka! Kattmaten tog vi hem till Sigrid, så inte kråkorna skulle ta den, och leksakshelikoptern har vi här för besökande barn att leka med.

Nu är det en ny vecka, och det bästa med den är att jag INTE ska åka till Ullånger och ta prover i morgon, och INTE till Sundsvall för cytostatika på onsdag!! Det känns så otroligt skönt och befriande!! Vi har inte vågat planera nåt för resten av sommaren eftersom vi inte vetat hur det skulle bli, men nu känns det som om vi kan se framåt och planera in roliga saker att göra!!

En annan rolig sak händer på fredag kväll, då några av våra vänner har ett musik- och lyrikprogram i Fällsviks kapell här i Nordingrå. De kallar programmet "En källa till glädje" och i samband med programmet görs en insamling till Nils Wärmegårds minnesfond. Varmt välkommen till Fällsviks kapell kl 19.00 alltså. Per kommer att berätta lite om fonden och hur arbetet med den fortskrider. Det är ju några av Nils vänner som sköter det hela, men vi har fått färsk information om hur det går.

Bloggen blir nog lite mer sporadisk nu, det får bli lite sommarlov här också..... Jag kommer inte att skriva varje dag, men kanske ett par gånger i veckan eller så - det beror på hur mycket som händer som är värda att berättas....

Hoppas alla har en underbar sommar!!
Tusen kramar!!

Lättad och glad

Nu är vi hemma igen, och har firat dagens positiva besked i goda vänners lag, med champagne, räkor och jordgubbar mm.

Allt såg så bra ut som det bara kan, inget konstigt syntes på röntgen eller kändes vid undersökningen, alla prover såg bara bra ut, så det är inte aktuellt med ytterligare cytostatikabehandling just nu. Nu ska jag bara må gott och återhämta mig efter bästa förmåga.

Sen är ju sjukdomen en lurig sort, som väldigt ofta kommer igen efter kortare eller längre tid, men det får vi ta om/när det kommer.

Det känns som om jag fått sommarlov ungefär!!

En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar........

Än en gång; stort tack för alla uppmuntrande hälsningar och all omtanke/böner/hållna tummar/positiv energi etc.....

Umeå - dag 1

Nu är första dagen avklarad.

Jag kom till avdelningen fem i två, eftersom jag skulle vara där 14.00 enligt kallelsen. Då stod ett helt gäng sköterskor på parad och väntade. "Oj, vad bra att du kom, vi trodde det hänt en olycka efter vägen". Det visade sig att jag skulle ha varit där kl 11.00 men att det stod fel på kallelsen.

Inte mitt fel, alltså, vilket förstås kändes bra....

Detta gjorde att allt gick jättesnabbt: inskrivningssamtal med underläkare, EKG, blodprover, träffa narkosläkare. Jag har alltså inte fått veta några provsvar, eller svar på röntgen från förra veckan, utan kommer att få allt detta samlat när jag träffar läkaren efter undersökningen i morgonbitti.

Nu sitter vi på hotell Björken, maken och jag, och slötittar på en film om Jackson 5. Sen ska vi åka in till stan och äta middag på Lottas krog, enligt traditionen.

Återkommer i morgon, alltså....

Stort tack för alla uppmuntrande sms, hälsningar, etc - jag känner mig verkligen "buren" av all vänlig omtanke!

Inomhus

Idag har jag varit inomhus hela dan, för första gången sen vi flyttade hit för 2½ vecka sen. Jag gjorde t o m en liten brasa på förmiddagen - första gången även det, för jag tyckte det var lite kyligt och rått inomhus.

Vi har plockat och pysslat och satt upp en och annan tavla och en och annan lampa, och nu börjar det bli riktigt hemtrevligt här. Vi har varit MYCKET bestämda med att inte bara slentrianmässigt ställa in alla grejer i skåpen och sätta upp allt på samma ställen som förut. Allt porslin och husgeråd har ju varit en trappa upp, så man har fått gå upp och leta när man behövt något, och nog är det väl så att det som man inte använt och saknat på 2½ vecka inte behövs?

Flarnböjarjärn t ex - det är kanske inte livsnödvändigt i en sommarstuga?
Den dan jag bakar flarn får dom vara platta - så är det bara!!

Men det är en hel del grejs kvar en trappa upp, men det ska vi sälja på loppis på Dockstadagen!! Eller på Tradera......

Nu är det fortfarande luftigt och öppet här nere, och så ska vi försöka ha det.....

Tillvaron just nu är FÖRE och EFTER Umeå.... Jag tror och hoppas att det inte blir fler cytostatikabehandlingar, men försöker samtidigt ha en mental beredskap för att det kan bli ytterligare kurer.

Inte helt lätt.....

Samtidigt försöker jag säga till mig själv att det ju är bättre att få två behandlingar till, om det är tveksamt, än att chansa.....

Men jag antar att dom vet vad dom gör på onkologen i Umeå....

Nu har Per åkt på en konsert i Nordingrå kyrka, och Lisa är på väg hem efter Gatufesten i Sundsvall. När dom kommer hem ska vi äta köttgryta med champinjoner, lök och rödvin. Det låter väl helt ok?

Egen utflykt

I går var det ju hur varmt som helst här, men i natt slog vädret om, så idag var det "bara" runt 20 grader.

Igår låg jag som en mycket trött sill i solstolen i skuggan hela dagen, men på kvällen kom två vänner och tog mig med på räkfrossa i Norrfällsviken. Det var mycket trevligt och gott.

Idag ringde jag optikern och kollade läget på glasögonfronten, och si - det visade sig att glasögonen var färdiga, så då tog jag mig en egen tur till Kramfors:

- lämnade in två köksluckor på lackning
- hämtade glasögonen hos optikern
- åt en mjukglass på torget och glodde på folk genom mina nya solglasögon
- var på apoteket
- åt hamburgare på Frasses
- var hem och hämtade posten och lite gardintillbehör
- var till Nils grav och slängde de utblommade penseerna
- handlade
- var till "trägårn" och köpte blomjord och margueriter

Det är skönt att känna att jag kan och orkar göra saker själv igen!!

Ensam uppe...

Maken och dottern har gått och lagt sig och jag sitter ensam uppe och surfar på 3G turbo-surf.

Mönstret stämde även denna gång - d v s idag vände det och jag började känna igen mig själv igen. Det är lika häftig känsla varje gång: först är jag liksom utanför min kropp i ca 5 dagar och orkar ingenting, och sen känns det som om jag liksom BÄNDER mig tillbaka in i kroppen igen och blir mig själv.

Det låter flummigt, jag vet, men det är väldigt svårt att beskriva...

Idag blev det inget muffinsbak, men väl ett bröd och några bullar...

Sen har Lisa och jag varit på "trägårn" och köpt en massa blommor som jag började plantera, men då jorden tog slut kom det av sig. Vi får fixa mer jord i morgon, kanske.

Middagen intogs idag på Arnes Sjöbod i Bönhamn, där vi fick en både sorglig och rolig pratstund med innehavarna. Sist vi träffade dem var när Nils uppträdde i Gävle i höstas, då cirkusgymnasiet fyllde 20 år.

För övrigt har jag farit med osanning, upptäckte jag. När jag tog fram kallelsen till röntgen i morgon visade det sig att det inte alls är i Sundsvall jag ska röntgas utan i Härnösand. Vilken tur att jag kollade - tänk vad snopet det hade varit att sitta i Sundsvall och upptäcka att jag var på fel sjukhus! Skönt också att slippa åka så långt.

Nej nu ska jag också gå och lägga mig.

Godnatt godnatt!

Ännu en hammockdag....

Håhå jaja - men man ska ju inte klaga på värmen.

Det var det här vi längtade efter under de där bottenfrusna dagarna i februari.....

Gårdagen tillbringades i hammocken, mestadels, med ett par tidigare lästa böcker. Lättsmält m a o. Vi lyssnade på "Sommar" med Hasse Alfredsson, vännerna kom förbi på cykel och drack en kopp kaffe och småpratade lite. Till middag åt vi sanslöst god lax, om jag får säga det själv.

I dag tror jag att jag kommer att känna mig lite piggare igen - det brukar ju vara så på dag 6 efter behandling.

I morgon är en spännande dag, då ska jag till Sundsvall och skiktröntgas, men kommer väl inte att få reda på något resultat detta förrän veckan därpå då vi åker till Umeå för stora utvärderingen.

Viktiga datum är alltså 1 juli och 7 juli!!

Hammock och parasoll

Nu har jag tillbringat två dagar i hammocken, under parasollet. Jag är väldigt trött efter senaste behandlingen, men det går egentligen ingen nöd på mig. Det är mycket varmt, men under parasollet är det skönt, och det har fläktat lite sköna vindar de senaste dagarna.

Jag läser böcker jag läst förut, det är lagom intellektuell nivå när man är lite luddig i hjärnan som jag är.

I går fick jag besök av dels en kollega som är hemma i Sverige några veckor på semester från sitt jobb i Guatemala, dels av syster K som varit på färgkurs i Västergötland.

Värmen ska fortsätta, säger SMHI.

Jag skulle vilja bada... Ska fråga doktorn om det är ok, tror jag..... Eller också badar jag lite ändå....

Vi får väl se.....

Livskvalité

- Att vakna till den envetna gökens koko-ande - fortfarande i öster.
- Att inte må illa....
- Att inte heller vara så värst lullig.....
- Att gå ner, koka kaffe, bre en liten smörgås, läsa tidningen, småprata lite med maken som åker för sin (näst) sista arbetsdag före semestern
- Att sen gå ut, känna att det är varmt, ta fram dynorna till däcksstolarna, sitta där i skuggan av en lämplig björk och läsa ut Sommarvärme av Viveka Lärn.
- Att gå in, koka riktiga hemägg, göra en äggmacka och äta den på samma veranda, där solen nu gassar över däckstolen. Skuggan har flyttat sig till verandabordet, så det passar utmärkt, eftersom jag tänkt lösa korsordet i dagens tidning. Det går bra, och för ovanlighetens skull ska jag skicka in lösningen och kanske vinna en trisslott, och sen kanske kanske vinna en massa pengar.....
- Att höra hur det börjar röra sig i Lisas säng en trappa upp.
- Att känna att det var precis det här jag längtade efter och behövde........

Lite lullig....

Jag förstår varför man inte får köra bil själv efter en cytostatikabehandling.

Jag känner mig fortfarande lullig, ca 5 timmar efter avslutad behandling.... Som om jag druckit x antal glas vin ungefär. Lisa tycker att jag är surrig och pratar osammanhängande - jag vet inte jag....

Allt har gått bra idag. Jag mår inte illa. Har ätit Lisas goda ugnsstekta kyckling med quinoa-sallad till middag. Nu dricker jag kaffe och äter kex. Det blir nog en tidig kväll i kväll, för jag är ganska trött.

Nu ser jag på väderprognosen att det väntar sol och värme de närmaste dagarna. Det är trevligt. Dessvärre får jag inte vara i gassande sol, utan rekommenderas att vara under parasoll, med kläder på - helst långärmade.

Så det blir nog hammocken under parasollet hela helgen...

Östergök - tröstergök

Nu bor vi i sommarstugan, och i skogen på andra sidan dalgången sitter en gök och gal envetet dag ut och dag in. Ko Ko, Ko Ko.

Men det är väldigt avkopplande att ligga i hammocken, under parasollet, och höra göken och alla småfåglarna, skogens sus och inte så värst mycket mer. Ibland kör en bil förbi på avstånd, men här kan man oftast "höra tystnaden" och det ger en sån frid.

Idag har framför allt Lisa kaklat köket här i sommarstugan. Det blir jättefint. Jag har mest fungerat som konsult, men också huggit av en och annan kakelplatta och fungerat som allmän handräckning. Se bilder på http://www.melajjza.blogspot.com/

I morgon bär det av till Sundsvall för sjätte och förhoppningsvis sista cytostatikabehandlingen. Detta avgörs den 7 juli då jag ska till Umeå för undersökning och provtagning. Innan dess ska jag också skiktröntgas för att se att allt som inte ska vara i magen är borta....

Läsekretsen vet vad som gäller, hoppas jag....

Flyttlass

Idag flyttar vi baslägret till sommarstugan.

Vi har en hel del jobb att göra, men det får vi göra på plats.....

Vi har beställt ett mobilt bredband och det finns på nån oklar plats, men det är fortfarande Posten som har ansvar för det. Om vi har tur kommer det med lantbrevbäraren idag, annars får vi vänta till måndag.

Bloggen tar härmed ledigt över midsommar.

På onsdag nästa vecka är det dags för behandling nr 6.

Snart snart...

Igår jobbade vi på som två små illrar, Lisa och jag. Målning av golvlister, oljning av Groland (arbetsbänken), torkning av skåp, inbärning av spis, kylskåp och bord + en massa "plock". De tunga sakerna gör Lisa och Per, och "plocket "står jag för.

Men idag kan vi börja fylla kylskåpet med mat inför helgen, och i morgon kan vi börja bo där...

Idag är det framför allt städning av sovrummen och inplockning av alla köksprylar som står på programmet.

Solen skiner så det känns bra att få hänga ut och vädra kuddar o täcken.

I går låg jag och vilade en stund och kände hur alla muskler bara slappnade av när jag hörde de välbekanta ljuden; duvornas kutter från skogen, fågelungarnas pip från hängrännan precis vid min huvudgärd, en och annan bil lite avlägset, ett stilla sus från skogen.

Allt lät precis som vanligt.

Under ganska många år nu har somrarna sett rätt lika ut. Vi har flyttat ut tidigt till stugan, Per och jag. Lisa har jobbat ganska mycket i Stockholm och inte varit hemma så mycket. Nils har kommit hem efter midsommar, varit hemma några dagar och sen åkt på turné, festivaler o s v och kommit hem några dagar mellan varven och tvättat kläder och ätit och sovit. Vi har haft en massa kattungar varje år som vi haft mycket sjå omkring, framför allt att hitta nya hem till. Vi har ojat oss över vårt ruffiga kök och vår otäta köksdörr, och över hur snett köksgolvet varit.

I år är det mesta förändrat.

Nils är borta - det är väl det mest påtagliga, och samtidigt det enda som är enbart negativt, och det enda jag definitivt skulle vilja ha annorlunda. Lisa är hemma mycket - det är den bästa saken. P g a min sjukdomsbehandling är jag bra mycket tröttare än jag brukar vara, men förhoppningsvis blir det bättre under sommaren.... Köket är nytt, det är också bra och även om det varit mycket jobb med det så är det enormt positivt. Astridkatten är borta och det är tråkigt, men samtidigt är det väldigt lättsamt att ha bara en katt, som dessutom numera är kastrerad så det blir inga kattungar i år.

Ibland vill jag vrida tillbaka tiden, och inbillar mig att livet på nåt sätt var lyckligare förr - när barnen var små och bodde hemma. Men samtidigt vet jag ju att livet inte funkar så. Barn blir stora och flyttar, vi råkar ut för sjukdomar och sorg - vi möter både positiva och negativa händelser och måste försöka hantera det på nåt sätt. En erfarenhet och lärdom från den här hemska våren är också att lycka och kärlek kan glimta igenom även mitt i det allra svåraste.

Men att ens barn dör och inte finns längre - det är väl ändå så fel det kan bli! Det tror jag aldrig jag lär mig hantera.

Kramfors

Nu har jag varit i Kramfors VARJE DAG sen i fredags. Innan dess kunde det gå månader mellan besöken. Jag kan konstatera att det är stora förändringar på gång i vårt lilla kommuncentrum! Tvärs igenom hela stan går ett gigantiskt dike just nu. Där ska järnvägen läggas. Sen ska det byggas ett nytt resecentrum för tåg- och busstrafiken. Det rivs och har rivits en hel massa hus, och det är som att det känns på stämningen i stan att det händer en massa.

För övrigt är det nästan undantagslöst trevligt att handla i affärerna i Kramfors. Personalen är hjälpsam och mycket trevlig. Det känns enkelt och lätt att kommunicera i Kramfors. I går ringde jag en lackeringsfirma, på ett tips jag fått i färgaffären. Det är skåpluckorna till köket i sommarstugan som vi missat att lämna in under våren, det KAN ju bero på att vi haft en hel del annat som sysselsatt tankeverksamheten.... Lackeringsfirman åtog sig på stående fot att lacka våra luckor, och det kommer bara att ta några dagar. "Det är klart att vi hjälper dig, tacka för det". Så nu ska vi åka dit med luckorna - så då blir det ett besök i Kramfors även idag....

Sen åker vi till stugan och börjar bära ner de lätta möblerna och sätta tassar under benen på dem. Ikväll kommer Per och då kommer förhoppningsvis kylskåpet och spisen in, och sen kan vi flytta dit.

HURRA!!

Brunch i spöregn!

Nähäpp - det blev inget gjort i stugan idag. Den där brunchen blev dagens tunga programpunkt. Alltså inte tung i betydelsen jobbig, utan snarare omfattande. Jag hade aldrig varit på nån brunch förut, så jag förstod nog inte riktigt vidden av det hela. Det var massor med god mat och rosa bubbel i höga glas, och hela tiden VRÄKTE regnet ner på uterummets tak hemma hos värdinnan.

Men rysligt trevligt var det, och timmarna bara flög iväg, så när vi kom hem var klockan redan 16, och man var lite lagom sömnig och däst.

Dagens arbetspass kom därmed av sig....

Nu håller vi tummarna för att regnet ska ha blåst nån annanstans i morgon, så vi kan fortsätta målningen. Annars har vi lite lådor och arbetsbänkar att montera.

Men det där med brunch gav mersmak....

Flitiga

Jodå, det blev en tur till stugan även idag. Det som hände idag var att Per sågade till alla bitar golvlister och jag grundmålade dem.

Otroligt skönt att känna att jag orkar!!

I morgon ska vi till en god vän på brunch, och sen bär det av till stugan igen. Då står målning av golvlister samt inbärning av kylskåp och spis. Det senare får vi hjälp med - ska inte utmana i onödan.... Sen kanske vi kan bära ner lite möbler i morgon också - återkommer med rapport.

Stort tack för engagemang i glasögonfrågan. Jag tror jag har bestämt mig nu....

Omröstning

OK - nu får läsekretsen lägga sin röst. Skriv som kommentar, mail eller sms eller ring. Nr 6 o 7 är en egen tävling, men det kanske ni fattade....

Mycket på programmet idag

Idag har det varit fullt program. Först åkte jag till Kramfors för ett möte på Försäkringskassan.

Sen var jag till optikern och kollade synen, och det var som jag misstänkte - att min närsynthet blivit mycket bättre, så glasögonen är på tok för starka. Så nu har jag fyra par bågar med hem över helgen, samt ett par solglasögon som jag redan bestämt mig för. De fyra paren som jag ska välja mellan är mycket snarlika varann, så nu är frågan egentligen om de ska vara brunaktiga eller plommonaktiga.

Läsekretsen inbjuds att rösta.

I Kramfors förbereder man sig för årets höjdpunkt - Stadsfesten!! Jag hittade en liten loppis där jag köpte en jättefin bakelsetång i nysilver för 40:-. Det tyckte jag var ett riktigt fynd. Nu fattas bara bakelserna....

På vägen hem kom jag på att jag var jättehungrig så jag stannade i Lunde för att köpa en korv. Killen som skulle grilla korven hamnade i en diskussion med sin flickvän/fru i köket, så min korv låg där i grillen jättelänge, och när han äntligen öppnade på locket så var den kolsvart. Han försökte skrapa bort det svarta, samtidigt som han försökte skymma det hela så jag inte skulle se. Sen när han pillrade upp korven i brödet så gick den av. Då måste han kolla med frun om han skulle ge mig korven. Han sträckte fram handen mot mig, och där låg två små svartbrända kolbitar i ett bröd. "Den råkade visst gå av, går det bra ändå?"

"Nej tack" sa jag. "Du får nog göra en ny korv till mig - en som inte är så bränd, tack"

När jag kom hem hade Lisa vaknat, så då åkte vi till stugan. Där lackade hon raskt golvet ett andra varv, så nu är det färdigt!!!

HURRA!!

Nu får vi väl se hur vädret blir i morgon - om vi åker dit och bär ner möblerna eller om vi behärskar oss och låter det härda till på söndag.

När kommer sommaren?

Lisa och Per har åkt till stugan för kvällsskiftet. Det består i lackning av golvet, varv 1.

Direktrefereat i Lisas blogg:
http://www.melajjza.blogspot.com/

Jag stannade hemma, eftersom det är lite svårt att vara där när man inte kan vara på golvet. Dessutom är jag lite trött.

Sitter och funderar på vad jag gjort idag, och kommer fram till att det trots allt hänt en del.

På förmiddagen fick jag besök av en kusin som jag inte träffat på många år. Mycket trevligt. Vi fikade och pratade om hur livet hanterat oss sen vi sågs sist.

Sen har jag läst lite, sett på tv, surfat.... D v s gjort ungefär samma saker som jag gjort de senaste månaderna.

Lisa kom hem från Sundsvall på eftermiddagen och förevisade stolt sina ihoppysslade örhängen. 10 par!!

Nu laddar jag för "Mitt i naturen". Men först ska Sverker testa sport-behåar i "Plus". Det får man ju inte missa!!

I morgon ska jag till Försäkringskassan och till optikern. Sen blir det lackning, del 2, och sen får vi väl se vad som händer.....

Usch vilket tråkigt blogginlägg det här blev....

Skranglig som ett föl

Miraklet skedde även denna gång!! Helt plötsligt börjar jag känna igen mig själv igen. Alla muskler som varit som gelé en vecka ungefär börjar fungera igen, och jag känner mig ungefär som en nyfödd fölunge med skrangliga ben som vinglar hit och dit.

Men viljan kommer tillbaka...

Det är jättesvårt att beskriva, men känns underbart skönt....

I kväll åkte vi till stugan alla tre, och satte upp de sista tapetbitarna. Sen fick jag äntligen riva bort täckpappen på golvet och se hur fint det nya trägolvet är. Nu ska det få lufta lite, och sen ska det vitlaseras och lackas. Det kanske sker i morgon, laseringen alltså....

Se bilder på http://www.melajjza.blogspot.com/

ROLIGT!!

och bäst som jag låg på balkongen och var lite sorgsen och längtade efter Lisa
- så kom hon hem!!

Och OJ vad jag blev glad och överraskad och grät!!!

Kanske inte läge - men lite kul ändå....

Nu ringde Sara från "vem vet mest" på SVT, och frågade om jag inte vill vara med och tävla igen... Det är inspelning nu och några veckor till, så jag var varmt välkommen att vara med.

Jag tackade nej.... Det känns inte riktigt som läge.....

Lite bättre idag...

Idag känns det lite bättre. Hade en skön dag i går, med besök hos goda vänner och sen lite fix i stugan. Det känns konstigt när huvudet vill göra en massa saker, men känna att kroppen inte alls orkar med....

Idag har jag inte planerat in nåt alls. Har börjat läsa Drottningoffret, och den bådar gott....

Stort tack till alla uppmuntrande kommentarer, mail och sms. Det värmer enormt mycket mitt i allt...

Bloggvila

Har inte bloggat på ett par dar, för jag har helt enkelt varit för trött. När jag är för trött är jag bara ledsen och gråter och har inget att skriva om.

Så är det bara.....

Lugn dag

Idag är postlådan det mest avlägsna jag varit till.

Dagen har varit som "dagen efter" brukar vara: seg i hjärnan, rödblommig, hes och trög i magen. Jag har vilat och läst och tittat på tv, ätit och fikat. Läser just nu nåt ganska lättviktigt som jag inte ens minns vad den heter, men Per överraskade mig och kom hem med två böcker som jag längtar efter att sätta händerna och tänderna i.

De är Agneta Lagerkrantz och Lill Lindfors: "Sa du gula höns", och Hanne Vibeke Holsts del tre i trilogin om kvinnor och politik och makt. De två första, "Kronprinsessan" och "Kungamordet" var ju sällsynt välskrivna och läsvärda, och denna tredje "Drottningoffret" har fått fantastiskt bra kritik.

Men jag vill bli lite redigare i hjärnan först, för att kunna ta till mig allt.....

I kväll ser jag på mitt andra favoritprogram, förutom "Sommer" då, nämligen "Mitt i naturen". Det är svt när det är som bäst. Programledaren, Martin Emtenäs, är helt enkelt det bästa i programledarväg på svensk tv just nu! Allra bäst är han när han riggar kameror bland granriset och försöker filma djur på natten i blått ljus.

Hemma igen

Allt har gått bra idag.

Positivt samtal med doktorn, inget tjorv med nålar o ledningar o dropp.

10.30 var jag där, och vid 11.30 sattes första droppet, och sen droppade det på och 16.30 var allt klart. Per kom och hämtade mig och vi åkte direkt hem och åt uppvärmd korv stroganoff från i går. Det smakade bra.

Nu har jag vilat/slumrat en stund, och ska se Sommer om ett tag.

Dags igen....

I morgon bär det av till Sundsvall igen, för behandling nummer 5, och jag litar på den vanliga uppbackningen i form av tankar, böner och positiv energi från läsekretsen.

Det känns både gruvsamt och bra. Gruvsamt för att jag vet att jag kommer att känna mig så konstig och trött i en dryg vecka, och bra för att det nu förhoppningsvis bara är en behandling kvar efter denna.

Fast riktigt säker på det kan jag inte bli förrän den 7 juli, då jag ska på kontroll i Umeå...

Idag har jag varit i Ullånger och tagit prover inför morgondagens kur.

Om orken räcker en stund i kväll åker vi till Nordingrå när Per kommer hem, sätter upp de sista tapetvåderna och målar i hallen....

Annars får det vänta. Nu är ändå värmen borta, och det känns inte så lockande att flytta ut denna vecka....

Skrattar och gråter - Tack, Christer....

Den här filmen "Tribute till Nils" är gjord av Nils gode vän Christer. Han har använt en intervju från TV4 Sundsvall, och klippt ihop den med egna videoklipp från Gävle och Bryssel. Den kan ta en stund att ladda, men det är väl värt att vänta på.

http://backstage.christerpettersen.com/?p=140

Ont i ryggen, men glad och nöjd med helgen!

Ojojoj vad vi har fått mycket gjort i stugan i helgen!!

Tänk att det finns så snälla människor, som avsätter hela dagar för att hjälpa oss.

I lördags fick vi hjälp att få igång vatten och avlopp, och den nygamla diskbänken på plats. TACK, Åke!!

I går och idag har taket målats, och tapeter satts upp i rummet. Det blir jättejättefint!! TACK, Kalle och Anna-Carin!!

Det som är kvar att göra nu, innan vi kan flytta dit, är målning av hallen, tapetsering av köket, samt lasering och lackning av golvet.

Men det får bli när det blir, helt enkelt....

Fynd i skogen!!

Dagens stora uppdrag och utmaning var att hitta en diskbänk. 120-140 cm lång, med hoarna till vänster. Efter att ha ringt allt som stod att hitta på Blocket, stod sista hoppet till Agrells byggåtervinning i Prästmon. Där fanns ALLT – stället kan verkligen rekommenderas. De river gamla hus och säljer sen allt som går att använda. Sympatisk affärsidé!!

Där fanns uppsjöar av diskställ, toalettstolar, dörrar, fönster, element…. Och alltså även en diskbänk, precis sån som jag ville ha. Med blandare och allt, till det facila priset av 500:-. Killen som hjälpte mig var väl inte vassaste kniven i lådan, så jag fick klara det mesta själv, men lyftning och så fick jag hjälp med. Nu ligger alltihop i bilen och ska transporteras ut till sommarstugan i morgon.

När jag kom hem upptäckte jag att det gått en säkring, så bl a kylen, frysen och internetet var utan ström. Jag bytte säkringen och då sa det PANG i matrummet. Då drog jag ur alla sladdar till internetet, i tron att det var där felet satt. Bytte säkring igen. PANG PANG sa det igen. Då drog jag ut sladdarna till telefonenen, och bytte säkring för tredje gången. Då kom en hel kulsprutssalva från matrummet, och så luktade det bränt…. Då vågade jag inte prova igen, utan la mig och vilade en stund. När Per o Pelle kom hem, fick dom ta sig an problemet. Per upptäckte då att det var sladden till fönsterlampan som var alldeles svart och bränd – och BLÖT. Jag hade nog råkat vattna den när jag vattnade blommorna….. Så kan det gå…

I kväll ska vi i alla fall grilla! Det blir trevligt!! Ha en skön pingshelg allihop, och bli riktigt hänryckta!!

Diskbänk, kran och rörmokare efterlyses

De senaste dagarna har Lisa och jag gjort ett kraftryck och fixat det mesta till sommarstugan. I måndags köpte vi färg och beställde tapeter, igår var vi där och skruvade ihop ett diskbänksskåp. Idag var vi till IKEA och köpte köksbänk och -fläkt och en arbetsbänk. Elektrikern är där och drar kablar för fullt. Lisa har åkt tillbaka till Stockholm och återvänder i midsommarveckan.

Till helgen ska vi börja måla. Det enda som saknas nu är en diskbänk 120 eller 140 cm lång, en blandare till densamma, samt en rörmokerikunnig person som kan hjälpa oss att dra vattnet till kranen.

Det känns som om jag vill passa på att göra så mycket som möjligt den här veckan, eftersom det är dags för nästa behandlingsomgång på onsdag, och sen blir jag däckad en vecka ungefär.

Skön och händelserik helg

Så mycket som vi gjort den här helgen har jag inte gjort på ett halvår tror jag....

Vi har haft ett aktivt program, och orken har räckt längre än jag trodde - jätteskönt. Vi har hunnit vara sociala och träffat gamla och nya vänner i Värmland och Norge. Vi har ätit och fikat och fikat och ätit igen.... Vi har också gjort en massiv insats för att stödja det värmländska näringslivet, både vad gäller konsthanterk, småindustri, caférörelser och vanliga affärer. Ett tillfälligt köpstopp på fredagen hävdes på lördagen.

Bilen var fullpackad när vi åkte hem i går morse, så vi gav varann order om att eventuell shopping på hemvägen måste vara liten, platt eller möjlig att äta upp.

På hemvägen ringde hyresvärden och meddelade att han hittat kroppen av Astrid, vår vita katt som försvann i vintras; samtidigt som vi miste Nils. Vi har levt i föreställningen om att Nils på nåt sätt tog Astrid med sig, och så var det kanske. Det känns fint att tänka så. Nu är Astrid begravd tillsammans med en del husets övriga husdjur: kaninen Mynte, en liten dödfödd svart kattunge, en upphittad död fågel och några till. Våra andra husdjur är begravda i en dunge vid sommarstugan: katterna Harald, Stina, Tjorven och kaninen Mimmi.

Idag ska dottern och jag åka till sommarstugan och mäta och kolla och fundera på färger, tapeter och kakel. Roligt!! Vi ska också försöka hitta någon som är tillräckligt rörmokarkunnig för att dra ett par vattenledningar och montera en blandare på diskbänken. Nån i läsekretsen som har nåt tips??

Bloggtystnad

Nu blir det tyst i bloggen några dagar. Vi åker till Värmland. Det blir en roadtrip i bil, med systrarna. Vi ska åka sakta från vår till försommar, stanna på en och annan loppis kanske, titta in i små glas- och keramikbodar, fika, äta - ja ni fattar..... Nån gång i kväll kommer vi till Karlstad, där vi hoppas att sola skiner!

Även idag vill jag länka till min bloggkompis Jan, som kommenterar fyndet av det som kanske är "den felande länken" i evolutionen. http://jansjoberg.blogspot.com/

Ha en skön Kristi Himmelsfärdshelg allihop!!

Plötsligt vänder det.....

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som händer i kroppen, men plötsligt börjar jag att känna igen mig själv igen. Det sker som regel på dag 6 efter behandlingen, vilket är idag. Den där mjukheten i kroppen börjar försvinna och jag börjar vilja göra saker igen.

Från att ha legat som en död sill i sängen eller på soffan på balkongen, känner jag mig idag nästan euforisk över att orken återvänder. Idag drog jag igång med att koka lingonsylt av ren lycka. OCH för att lingonsylten var slut, och jag ville ha sån till köttfärslimpan....

TACK

These last days has been quite tough. First we went to Umeå for my Chemotherapy, then whe celebrated Nils' birthday with lots of feelings of course, and after that I have been quite tired after the Chemo.

I want to say a big THANK YOU for all support, textmesseges, telephone calls, comments on the blog, messages on Facebook and in other ways.

Especially on Nils birthday, it was so lovely to know that there were more people than ourselves who thought about him. It was beautiful to hear how you celebrated his day in different ways. It means SO much to us, to have this kind of messages.

De senaste dagarna har varit jobbiga. Först turen till Umeå, med allt vad det innebar, sedan Nils födelsedag, och sedan tröttheten i helgen, efter behandlingen.

Varmt tack för all stöttning i form av sms, telefonsamtal, kommentarer, meddelanden på facebook och på andra sätt.

Särskilt på Nils födelsedag kändes det så otroligt värdefullt att veta att det var fler än vi som tänkte extra mycket på Nils. Det var så fint att få höra hur ni på olika sätt tänkte på honom, och högtidlighöll hans dag.