Dagens stora uppdrag och utmaning var att hitta en diskbänk. 120-140 cm lång, med hoarna till vänster. Efter att ha ringt allt som stod att hitta på Blocket, stod sista hoppet till Agrells byggåtervinning i Prästmon. Där fanns ALLT – stället kan verkligen rekommenderas. De river gamla hus och säljer sen allt som går att använda. Sympatisk affärsidé!!
Där fanns uppsjöar av diskställ, toalettstolar, dörrar, fönster, element…. Och alltså även en diskbänk, precis sån som jag ville ha. Med blandare och allt, till det facila priset av 500:-. Killen som hjälpte mig var väl inte vassaste kniven i lådan, så jag fick klara det mesta själv, men lyftning och så fick jag hjälp med. Nu ligger alltihop i bilen och ska transporteras ut till sommarstugan i morgon.
När jag kom hem upptäckte jag att det gått en säkring, så bl a kylen, frysen och internetet var utan ström. Jag bytte säkringen och då sa det PANG i matrummet. Då drog jag ur alla sladdar till internetet, i tron att det var där felet satt. Bytte säkring igen. PANG PANG sa det igen. Då drog jag ut sladdarna till telefonenen, och bytte säkring för tredje gången. Då kom en hel kulsprutssalva från matrummet, och så luktade det bränt…. Då vågade jag inte prova igen, utan la mig och vilade en stund. När Per o Pelle kom hem, fick dom ta sig an problemet. Per upptäckte då att det var sladden till fönsterlampan som var alldeles svart och bränd – och BLÖT. Jag hade nog råkat vattna den när jag vattnade blommorna….. Så kan det gå…
I kväll ska vi i alla fall grilla! Det blir trevligt!! Ha en skön pingshelg allihop, och bli riktigt hänryckta!!
fredag 29 maj 2009
onsdag 27 maj 2009
Diskbänk, kran och rörmokare efterlyses
De senaste dagarna har Lisa och jag gjort ett kraftryck och fixat det mesta till sommarstugan. I måndags köpte vi färg och beställde tapeter, igår var vi där och skruvade ihop ett diskbänksskåp. Idag var vi till IKEA och köpte köksbänk och -fläkt och en arbetsbänk. Elektrikern är där och drar kablar för fullt. Lisa har åkt tillbaka till Stockholm och återvänder i midsommarveckan.
Till helgen ska vi börja måla. Det enda som saknas nu är en diskbänk 120 eller 140 cm lång, en blandare till densamma, samt en rörmokerikunnig person som kan hjälpa oss att dra vattnet till kranen.
Det känns som om jag vill passa på att göra så mycket som möjligt den här veckan, eftersom det är dags för nästa behandlingsomgång på onsdag, och sen blir jag däckad en vecka ungefär.
Till helgen ska vi börja måla. Det enda som saknas nu är en diskbänk 120 eller 140 cm lång, en blandare till densamma, samt en rörmokerikunnig person som kan hjälpa oss att dra vattnet till kranen.
Det känns som om jag vill passa på att göra så mycket som möjligt den här veckan, eftersom det är dags för nästa behandlingsomgång på onsdag, och sen blir jag däckad en vecka ungefär.
måndag 25 maj 2009
Skön och händelserik helg
Så mycket som vi gjort den här helgen har jag inte gjort på ett halvår tror jag....
Vi har haft ett aktivt program, och orken har räckt längre än jag trodde - jätteskönt. Vi har hunnit vara sociala och träffat gamla och nya vänner i Värmland och Norge. Vi har ätit och fikat och fikat och ätit igen.... Vi har också gjort en massiv insats för att stödja det värmländska näringslivet, både vad gäller konsthanterk, småindustri, caférörelser och vanliga affärer. Ett tillfälligt köpstopp på fredagen hävdes på lördagen.
Bilen var fullpackad när vi åkte hem i går morse, så vi gav varann order om att eventuell shopping på hemvägen måste vara liten, platt eller möjlig att äta upp.
På hemvägen ringde hyresvärden och meddelade att han hittat kroppen av Astrid, vår vita katt som försvann i vintras; samtidigt som vi miste Nils. Vi har levt i föreställningen om att Nils på nåt sätt tog Astrid med sig, och så var det kanske. Det känns fint att tänka så. Nu är Astrid begravd tillsammans med en del husets övriga husdjur: kaninen Mynte, en liten dödfödd svart kattunge, en upphittad död fågel och några till. Våra andra husdjur är begravda i en dunge vid sommarstugan: katterna Harald, Stina, Tjorven och kaninen Mimmi.
Idag ska dottern och jag åka till sommarstugan och mäta och kolla och fundera på färger, tapeter och kakel. Roligt!! Vi ska också försöka hitta någon som är tillräckligt rörmokarkunnig för att dra ett par vattenledningar och montera en blandare på diskbänken. Nån i läsekretsen som har nåt tips??
Vi har haft ett aktivt program, och orken har räckt längre än jag trodde - jätteskönt. Vi har hunnit vara sociala och träffat gamla och nya vänner i Värmland och Norge. Vi har ätit och fikat och fikat och ätit igen.... Vi har också gjort en massiv insats för att stödja det värmländska näringslivet, både vad gäller konsthanterk, småindustri, caférörelser och vanliga affärer. Ett tillfälligt köpstopp på fredagen hävdes på lördagen.
Bilen var fullpackad när vi åkte hem i går morse, så vi gav varann order om att eventuell shopping på hemvägen måste vara liten, platt eller möjlig att äta upp.
På hemvägen ringde hyresvärden och meddelade att han hittat kroppen av Astrid, vår vita katt som försvann i vintras; samtidigt som vi miste Nils. Vi har levt i föreställningen om att Nils på nåt sätt tog Astrid med sig, och så var det kanske. Det känns fint att tänka så. Nu är Astrid begravd tillsammans med en del husets övriga husdjur: kaninen Mynte, en liten dödfödd svart kattunge, en upphittad död fågel och några till. Våra andra husdjur är begravda i en dunge vid sommarstugan: katterna Harald, Stina, Tjorven och kaninen Mimmi.
Idag ska dottern och jag åka till sommarstugan och mäta och kolla och fundera på färger, tapeter och kakel. Roligt!! Vi ska också försöka hitta någon som är tillräckligt rörmokarkunnig för att dra ett par vattenledningar och montera en blandare på diskbänken. Nån i läsekretsen som har nåt tips??
onsdag 20 maj 2009
Bloggtystnad
Nu blir det tyst i bloggen några dagar. Vi åker till Värmland. Det blir en roadtrip i bil, med systrarna. Vi ska åka sakta från vår till försommar, stanna på en och annan loppis kanske, titta in i små glas- och keramikbodar, fika, äta - ja ni fattar..... Nån gång i kväll kommer vi till Karlstad, där vi hoppas att sola skiner!
Även idag vill jag länka till min bloggkompis Jan, som kommenterar fyndet av det som kanske är "den felande länken" i evolutionen. http://jansjoberg.blogspot.com/
Ha en skön Kristi Himmelsfärdshelg allihop!!
Även idag vill jag länka till min bloggkompis Jan, som kommenterar fyndet av det som kanske är "den felande länken" i evolutionen. http://jansjoberg.blogspot.com/
Ha en skön Kristi Himmelsfärdshelg allihop!!
måndag 18 maj 2009
Plötsligt vänder det.....
Det är svårt att sätta fingret på vad det är som händer i kroppen, men plötsligt börjar jag att känna igen mig själv igen. Det sker som regel på dag 6 efter behandlingen, vilket är idag. Den där mjukheten i kroppen börjar försvinna och jag börjar vilja göra saker igen.
Från att ha legat som en död sill i sängen eller på soffan på balkongen, känner jag mig idag nästan euforisk över att orken återvänder. Idag drog jag igång med att koka lingonsylt av ren lycka. OCH för att lingonsylten var slut, och jag ville ha sån till köttfärslimpan....
Från att ha legat som en död sill i sängen eller på soffan på balkongen, känner jag mig idag nästan euforisk över att orken återvänder. Idag drog jag igång med att koka lingonsylt av ren lycka. OCH för att lingonsylten var slut, och jag ville ha sån till köttfärslimpan....
TACK
These last days has been quite tough. First we went to Umeå for my Chemotherapy, then whe celebrated Nils' birthday with lots of feelings of course, and after that I have been quite tired after the Chemo.
I want to say a big THANK YOU for all support, textmesseges, telephone calls, comments on the blog, messages on Facebook and in other ways.
Especially on Nils birthday, it was so lovely to know that there were more people than ourselves who thought about him. It was beautiful to hear how you celebrated his day in different ways. It means SO much to us, to have this kind of messages.
De senaste dagarna har varit jobbiga. Först turen till Umeå, med allt vad det innebar, sedan Nils födelsedag, och sedan tröttheten i helgen, efter behandlingen.
Varmt tack för all stöttning i form av sms, telefonsamtal, kommentarer, meddelanden på facebook och på andra sätt.
Särskilt på Nils födelsedag kändes det så otroligt värdefullt att veta att det var fler än vi som tänkte extra mycket på Nils. Det var så fint att få höra hur ni på olika sätt tänkte på honom, och högtidlighöll hans dag.
I want to say a big THANK YOU for all support, textmesseges, telephone calls, comments on the blog, messages on Facebook and in other ways.
Especially on Nils birthday, it was so lovely to know that there were more people than ourselves who thought about him. It was beautiful to hear how you celebrated his day in different ways. It means SO much to us, to have this kind of messages.
De senaste dagarna har varit jobbiga. Först turen till Umeå, med allt vad det innebar, sedan Nils födelsedag, och sedan tröttheten i helgen, efter behandlingen.
Varmt tack för all stöttning i form av sms, telefonsamtal, kommentarer, meddelanden på facebook och på andra sätt.
Särskilt på Nils födelsedag kändes det så otroligt värdefullt att veta att det var fler än vi som tänkte extra mycket på Nils. Det var så fint att få höra hur ni på olika sätt tänkte på honom, och högtidlighöll hans dag.
lördag 16 maj 2009
Lite bilder från vår balkong
Idag orkar jag inte skriva så mycket. Har legat och vilat mest hela dagen, de senaste timmarna på balkongen. Där har vi fin eftermiddagssol. Här kommer några bilder därifrån:
Balkonglådor med penséer
Det här ska bli sallad så småningom....
Törstiga tusenskönor - men de har fått vatten nu....
Fina penséer, fådda av Emma Ö och hennes familj, i påskas.
Murgrönan har fått flytta ut i friska luften - hoppas den ska trivas....
fredag 15 maj 2009
Inte gjort nåt särskilt...
Idag vet jag inte riktigt vad jag gjort.... Läst lite, tittat på tv, fikat en trappa ner, lagat mat, facebookat, pratat i telefon, skrivit lite.....
Jo men det blev ju en del ändå....
Jag har mått hyfsat, känner mig "mjuk" i kroppen, hjärnan och benen. Blir fort trött. Huvudet vill mycket mer än kroppen orkar, så då får jag vila en stund mellan varven.
Ser fram emot vår resa till Värmland nästa vecka. På onsdag morgon åker vi: Per och jag och systrarna. Lisa kommer också med, men hon kommer med buss från Stockholm.
Innan dess tror jag att min ork har vänt uppåt igen - om det följer mönstret så börjar jag känna mig piggare från tisdag ungefär. Hoppas det stämmer även denna gång.
För helgen har vi inga direkta planer. Det KAN bli loppis i Bötsle missionshus i morgon. Dagsformen får avgöra om vi göra en sväng dit. Per ska spela i Skadom på söndag. Är jag hyfsat pigg följer jag med, annars är jag hemma.
Jo men det blev ju en del ändå....
Jag har mått hyfsat, känner mig "mjuk" i kroppen, hjärnan och benen. Blir fort trött. Huvudet vill mycket mer än kroppen orkar, så då får jag vila en stund mellan varven.
Ser fram emot vår resa till Värmland nästa vecka. På onsdag morgon åker vi: Per och jag och systrarna. Lisa kommer också med, men hon kommer med buss från Stockholm.
Innan dess tror jag att min ork har vänt uppåt igen - om det följer mönstret så börjar jag känna mig piggare från tisdag ungefär. Hoppas det stämmer även denna gång.
För helgen har vi inga direkta planer. Det KAN bli loppis i Bötsle missionshus i morgon. Dagsformen får avgöra om vi göra en sväng dit. Per ska spela i Skadom på söndag. Är jag hyfsat pigg följer jag med, annars är jag hemma.
torsdag 14 maj 2009
Häggen knoppas!
Har just kommit in från min vanliga runda - till Björkudden och idag blev det också lite längre längs med älven - och konstaterar att våren verkligen är på gång nu. I år är det ju lite svalt, så våren blir längre. Det är inte så dumt, för ibland är det ju bara nån vecka mellan vårvinter och sommar här på dessa breddgrader.
När vi åkte från Umeå i går morse, hade björkarna PRECIS slagit ut där. Som öronen på nyfödda möss ungefär. De första vitsipporna siktades strax norr om Skuleskogen. Jag har fått lära mig att det går en klimatgräns jäms med denna stora skog, och norr om den gränsen växer inte vitsipporna.
Jag tror vi bor precis så långt norrut som jag skulle mäkta med...
När vi sen igår kom söder om Övik, och möttes av den skira grönskan och vitsippsmattorna och blåsippsfläckarna så insåg jag att jag bor precis där jag vill bo.
Och nu är det ljust NÄSTAN hela natten. Det är lite mörkt vid ett-tiden, märkte jag när jag vaknade till i natt. Många från sydligare breddgrader undrar hur vi kan sova när det är ljust hela natten. Tänk, jag sover som bäst då - det känns så tryggt på nåt sätt....
Och om bara ett par veckor till är vi ikapp södra Sverige med växtligheten, och sen går alltihop så fort.....
Nu ska jag äta lite lunch, och sen vila. I eftermiddag lutar det åt omplantering av småplantorna i pluggboxen, för nu börjar de att blir hanterbara. Jag har lagt luktärtsfrön i blöt för att sätta nytt i pluggboxen.
Sen ska jag ta bilder på alla mina krukor med plantor och lägga ut här i bloggen.
När vi åkte från Umeå i går morse, hade björkarna PRECIS slagit ut där. Som öronen på nyfödda möss ungefär. De första vitsipporna siktades strax norr om Skuleskogen. Jag har fått lära mig att det går en klimatgräns jäms med denna stora skog, och norr om den gränsen växer inte vitsipporna.
Jag tror vi bor precis så långt norrut som jag skulle mäkta med...
När vi sen igår kom söder om Övik, och möttes av den skira grönskan och vitsippsmattorna och blåsippsfläckarna så insåg jag att jag bor precis där jag vill bo.
Och nu är det ljust NÄSTAN hela natten. Det är lite mörkt vid ett-tiden, märkte jag när jag vaknade till i natt. Många från sydligare breddgrader undrar hur vi kan sova när det är ljust hela natten. Tänk, jag sover som bäst då - det känns så tryggt på nåt sätt....
Och om bara ett par veckor till är vi ikapp södra Sverige med växtligheten, och sen går alltihop så fort.....
Nu ska jag äta lite lunch, och sen vila. I eftermiddag lutar det åt omplantering av småplantorna i pluggboxen, för nu börjar de att blir hanterbara. Jag har lagt luktärtsfrön i blöt för att sätta nytt i pluggboxen.
Sen ska jag ta bilder på alla mina krukor med plantor och lägga ut här i bloggen.
onsdag 13 maj 2009
Trettonde maj
Idag är det Nils födelsedag, då han skulle ha fyllt 22 år.
De senaste åren har han ju inte varit hemma och firat tillsammans med oss, utan vi har fått göra det på ”distans”. För två eller tre år sen t ex, hade jag en kollega som skulle till Bryssel på en konferens precis den 13 maj, så då packade vi en kasse med hembakade bullar, svensk Marabou-choklad och några seriealbum, och skickade med henne. Sen ringde jag Nils och frågade ”Kan du vara på Gare Central kl si och så, och möta en kollega till mig?” Då svarade han ungefär ”ja, säger du så, och det är den 13 maj, så kan jag naturligtvis det…” Så han fick sin kasse, och det var naturligtvis mycket uppskattat.
Jag slog upp min kalender för i fjol, och där står följande för 13 maj:
NILS 21 år
Enhetsmöte 10.00-12.00
- uppföljning arbetsmiljöplan
- uppföljning verksamhetsplan
- miljökompassen
- krisplan för centret
Programgrupp 13.00-16.00
En helt vanlig dag på jobbet, med andra ord. Vi ringde förmodligen till Nils och gratulerade och sjöng, som vi brukade. Förmodligen ringde vi och sjöng på morgonen och pratade lite längre på kvällen – jag minns faktiskt inte riktigt….
Tänk om nån då hade sagt till mig att vi, samma dag om ett år, dvs idag, skulle vara på väg hem från Umeå efter cytostatikabehandling på mig, och att vi efter vägen skulle åka via Nordingrå för att plantera rosor på Nils grav!
Det är en alltför bisarr tanke att tänka, att något sådant skulle kunna hända. Och när man ser vår situation ”utifrån” så antar jag att det förefaller alldeles förfärligt hemskt. Vi brukar säga, att om vårt liv varit ett manus till en tv-serie, så hade man fått tona ner det hela, för det är alltför mycket på en gång.
Men när man är mitt i det hela, så får det bara lov att gå i alla fall. Vi får inte Nils tillbaka, hur gärna vi än skulle vilja. Det som har hänt har hänt. Det är obeskrivligt tomt, och saknaden och sorgen är nästan övermäktig ibland. Alla hälsningar, mail, telefonsamtal, brev och kort från Nils’ och våra vänner fyller tomrummet till en del, men saknaden finns där naturligtvis ändå, ibland mer och ibland lite mindre.
De som lever nära oss hänger med i våra svängningar, och ser att vi faktiskt inte är ledsna HELA tiden. Livet har sina glädjeämnen även fast det ser ut som det gör. De som har lite mer sporadiska kontakter kanske tror att vi alltid mår som vi gör precis när vi pratas vid eller möts. Och då kan man ju tro att vi är jätteledsna precis hela tiden, eller att vi inte är särskilt ledsna alls, beroende på hur sinnesstämningen varit just då.
Jag är medveten om att jag håller en ganska ”lätt” och ”krass” ton i bloggen. Jag försöker beskriva det som händer i min vardag ganska rakt upp och ner. Men jag skriver aldrig mina mest privata tankar och reflektioner, de vill jag hålla för mig själv, eller dela i ett samtal. Och jag skriver heller inte när jag är som ledsnast - då orkar jag inte.
De senaste åren har han ju inte varit hemma och firat tillsammans med oss, utan vi har fått göra det på ”distans”. För två eller tre år sen t ex, hade jag en kollega som skulle till Bryssel på en konferens precis den 13 maj, så då packade vi en kasse med hembakade bullar, svensk Marabou-choklad och några seriealbum, och skickade med henne. Sen ringde jag Nils och frågade ”Kan du vara på Gare Central kl si och så, och möta en kollega till mig?” Då svarade han ungefär ”ja, säger du så, och det är den 13 maj, så kan jag naturligtvis det…” Så han fick sin kasse, och det var naturligtvis mycket uppskattat.
Jag slog upp min kalender för i fjol, och där står följande för 13 maj:
NILS 21 år
Enhetsmöte 10.00-12.00
- uppföljning arbetsmiljöplan
- uppföljning verksamhetsplan
- miljökompassen
- krisplan för centret
Programgrupp 13.00-16.00
En helt vanlig dag på jobbet, med andra ord. Vi ringde förmodligen till Nils och gratulerade och sjöng, som vi brukade. Förmodligen ringde vi och sjöng på morgonen och pratade lite längre på kvällen – jag minns faktiskt inte riktigt….
Tänk om nån då hade sagt till mig att vi, samma dag om ett år, dvs idag, skulle vara på väg hem från Umeå efter cytostatikabehandling på mig, och att vi efter vägen skulle åka via Nordingrå för att plantera rosor på Nils grav!
Det är en alltför bisarr tanke att tänka, att något sådant skulle kunna hända. Och när man ser vår situation ”utifrån” så antar jag att det förefaller alldeles förfärligt hemskt. Vi brukar säga, att om vårt liv varit ett manus till en tv-serie, så hade man fått tona ner det hela, för det är alltför mycket på en gång.
Men när man är mitt i det hela, så får det bara lov att gå i alla fall. Vi får inte Nils tillbaka, hur gärna vi än skulle vilja. Det som har hänt har hänt. Det är obeskrivligt tomt, och saknaden och sorgen är nästan övermäktig ibland. Alla hälsningar, mail, telefonsamtal, brev och kort från Nils’ och våra vänner fyller tomrummet till en del, men saknaden finns där naturligtvis ändå, ibland mer och ibland lite mindre.
De som lever nära oss hänger med i våra svängningar, och ser att vi faktiskt inte är ledsna HELA tiden. Livet har sina glädjeämnen även fast det ser ut som det gör. De som har lite mer sporadiska kontakter kanske tror att vi alltid mår som vi gör precis när vi pratas vid eller möts. Och då kan man ju tro att vi är jätteledsna precis hela tiden, eller att vi inte är särskilt ledsna alls, beroende på hur sinnesstämningen varit just då.
Jag är medveten om att jag håller en ganska ”lätt” och ”krass” ton i bloggen. Jag försöker beskriva det som händer i min vardag ganska rakt upp och ner. Men jag skriver aldrig mina mest privata tankar och reflektioner, de vill jag hålla för mig själv, eller dela i ett samtal. Och jag skriver heller inte när jag är som ledsnast - då orkar jag inte.
Kort inlägg - längre i kväll
Natten har gått bra. Jag hann se att Malena kom till final. Det var roligt - ett strålande framträdande, mycket bättre än på den svenska finalen. Alla klagomål på det dåliga ljudet förstår jag inte, det lät mycket mjukare och mer melodiöst. Stämsången var fantastisk!
Sen sov jag som en stock tills jag väcktes av stockar av timmer från sängen bredvid. Då åkte öronpropparna in, men sen på morgonen låg dom prydligt i sin lilla ask - vet inte hur det gick till....
Nu har vi ätit frukost, och ska packa ihop oss och fara hem.
Jag måste också bara få tillägga att jag är djupt imponerad av sjukhuspersonalens bemötande. De möter en verkligen som en MÄNNISKA i första hand och inte som en patient. Att många pratar västerbottniska är ju ytterligare ett plus.... Men i går träffade jag en invandrad sjusköterska med ett manligt förnamn, från Hemsön. Trevlig kille. Att man sen ganska ofta får vänta när man ringer på klockan, och att personalen glömmer hämta saker som man behöver tycker jag gör mindre - det är ju bara att påminna dem för man märker ju att de har ganska sjåigt.
Det personliga bemötandet är SÅ mycket viktigare - i alla fall för mig.
Sen sov jag som en stock tills jag väcktes av stockar av timmer från sängen bredvid. Då åkte öronpropparna in, men sen på morgonen låg dom prydligt i sin lilla ask - vet inte hur det gick till....
Nu har vi ätit frukost, och ska packa ihop oss och fara hem.
Jag måste också bara få tillägga att jag är djupt imponerad av sjukhuspersonalens bemötande. De möter en verkligen som en MÄNNISKA i första hand och inte som en patient. Att många pratar västerbottniska är ju ytterligare ett plus.... Men i går träffade jag en invandrad sjusköterska med ett manligt förnamn, från Hemsön. Trevlig kille. Att man sen ganska ofta får vänta när man ringer på klockan, och att personalen glömmer hämta saker som man behöver tycker jag gör mindre - det är ju bara att påminna dem för man märker ju att de har ganska sjåigt.
Det personliga bemötandet är SÅ mycket viktigare - i alla fall för mig.
tisdag 12 maj 2009
Trött men nöjd med dagen
Nu sitter vi på hotellrummet på patienthotellet Björken igen, och hejar på Malena Ernman i semifinalen till ESC.
Jag är trött, så jag vet inte om jag orkar hålla mig vaken över röstsammanräkningen....
I morse traskade jag över till sjukhuset vid 8-tiden, och fick en säng, bytte om till sjukhuskläder och la mig i min säng och väntade och läste i min bok. Vid halv 10 rullades jag ner till undersökningsrummet, där jag sövdes och var borta i ca 30 minuter. Vad som hände under den tiden har jag ingen aning om. Efter ca 30 min på uppvakningen var jag i princip mig själv igen, blev hämtad av "min" sjuksköterska och blev upprullad till avedelningen igen, där jag fick lite frukost.
Efter ytterligare en stund kom Per, och vi gick och åt lunch, d v s jag åt och Per drack kaffe. Sen kom doktorn och nån slags praktikant och hon berättade om undersökningen. Allt såg bra ut sa hon, inga tumörer eller konstigheter, och proverna ser också bra ut. Framöver blir det då så att behandling nr 5 och 6 blir i Sundsvall, om 3 resp 6 veckor. Sen åker jag till Umeå den 7 juli och blir undersökt igen. Innan dess ska också en skiktröntgen göras. Om allt då fortfarande ser bra ut, så behövs ingen ytterligare kur. Sedan får jag naturligtvis gå på kontroller, var tredje månad de första åren, eftersom det ju alltid finns en risk att sjukdomen "tar om"....
Håll tummarna etc....
Jag är trött, så jag vet inte om jag orkar hålla mig vaken över röstsammanräkningen....
I morse traskade jag över till sjukhuset vid 8-tiden, och fick en säng, bytte om till sjukhuskläder och la mig i min säng och väntade och läste i min bok. Vid halv 10 rullades jag ner till undersökningsrummet, där jag sövdes och var borta i ca 30 minuter. Vad som hände under den tiden har jag ingen aning om. Efter ca 30 min på uppvakningen var jag i princip mig själv igen, blev hämtad av "min" sjuksköterska och blev upprullad till avedelningen igen, där jag fick lite frukost.
Efter ytterligare en stund kom Per, och vi gick och åt lunch, d v s jag åt och Per drack kaffe. Sen kom doktorn och nån slags praktikant och hon berättade om undersökningen. Allt såg bra ut sa hon, inga tumörer eller konstigheter, och proverna ser också bra ut. Framöver blir det då så att behandling nr 5 och 6 blir i Sundsvall, om 3 resp 6 veckor. Sen åker jag till Umeå den 7 juli och blir undersökt igen. Innan dess ska också en skiktröntgen göras. Om allt då fortfarande ser bra ut, så behövs ingen ytterligare kur. Sedan får jag naturligtvis gå på kontroller, var tredje månad de första åren, eftersom det ju alltid finns en risk att sjukdomen "tar om"....
Håll tummarna etc....
måndag 11 maj 2009
Måndag eftermiddag i Björkarnas stad
.... men björkarna har INTE slagit ut här i jätte-Norrland! (Jätte-Norrland börjar i Umeå!)
Vi sitter nu på vårt rum på patienthotellet Björken och tittar lite på tv, och funderar på om vi ska åka in till stan en sväng och äta middag på t ex Lottas krog (där vi åt förra gången vi var här) eller om vi ska äta här på hotellet. Det blir nog Lottas krog....
Dagen har varit ganska odramatisk. Jag var på plats på gyn-onkologen kl 11.00, och träffade efter en stund en sköterska. Hon satte en nål i min ven-port, och tog diverse blodprover. Sen gick jag och åt lunch. Någon EKG och lungröntgen behövdes inte idag, sa hon, för det var så pass nyss jag var här.
Efter lunchen fick jag vänta några timmar, och sen träffade jag läkaren - f ö samma som jag träffade vid motsvarande samtal förra gången. Det var positivt, tycker jag. Jag fick berätta hur jag mått efter de tre första behandlingarna, och ställa alla frågor jag samlat på mig. Sen tittade vi på provsvaren tillsammans. Blodvärdena hade sjunkit något, jämfört med när jag var i Sundsvall för tre veckor sen, men var ändå hyfsade, och föranleder ingen åtgärd av nåt slag. C-provet, som visar om man har cancer, hade sjunkit från 20 till 9, jämfört med förra gången jag var här. DET är positivt, för det visar att behandlingen "tar".
I morgon bitti är det dags för den stora undersökningen, då jag sövs och undersöks med ultraljud ur alla tänkbara vinklar. Sen träffar vi den undersökande läkaren och hon berättar vad hon känt och sett. Möjligen kan hon då säga om det blir 6 eller 8 kurer. Inför behandling nr 6 kommer jag att skiktröntgas, för att se att allt som ska bort är borta...
Varmt tack till er alla, för alla varma tankar och uppmuntrande kommentarer, mail, telefonsamtal, sms etc. Jag riktigt känner hur omtanken och kraften strömmar till mig!
Vi sitter nu på vårt rum på patienthotellet Björken och tittar lite på tv, och funderar på om vi ska åka in till stan en sväng och äta middag på t ex Lottas krog (där vi åt förra gången vi var här) eller om vi ska äta här på hotellet. Det blir nog Lottas krog....
Dagen har varit ganska odramatisk. Jag var på plats på gyn-onkologen kl 11.00, och träffade efter en stund en sköterska. Hon satte en nål i min ven-port, och tog diverse blodprover. Sen gick jag och åt lunch. Någon EKG och lungröntgen behövdes inte idag, sa hon, för det var så pass nyss jag var här.
Efter lunchen fick jag vänta några timmar, och sen träffade jag läkaren - f ö samma som jag träffade vid motsvarande samtal förra gången. Det var positivt, tycker jag. Jag fick berätta hur jag mått efter de tre första behandlingarna, och ställa alla frågor jag samlat på mig. Sen tittade vi på provsvaren tillsammans. Blodvärdena hade sjunkit något, jämfört med när jag var i Sundsvall för tre veckor sen, men var ändå hyfsade, och föranleder ingen åtgärd av nåt slag. C-provet, som visar om man har cancer, hade sjunkit från 20 till 9, jämfört med förra gången jag var här. DET är positivt, för det visar att behandlingen "tar".
I morgon bitti är det dags för den stora undersökningen, då jag sövs och undersöks med ultraljud ur alla tänkbara vinklar. Sen träffar vi den undersökande läkaren och hon berättar vad hon känt och sett. Möjligen kan hon då säga om det blir 6 eller 8 kurer. Inför behandling nr 6 kommer jag att skiktröntgas, för att se att allt som ska bort är borta...
Varmt tack till er alla, för alla varma tankar och uppmuntrande kommentarer, mail, telefonsamtal, sms etc. Jag riktigt känner hur omtanken och kraften strömmar till mig!
söndag 10 maj 2009
Saknad
Summerar två dagar då det verkligen gått upp och ner. Saknaden efter Nils sköljer över mig hela tiden, och det känns obeskrivligt tungt. Jag gråter, och sen går det bättre en stund igen.
I går kväll var vi på vårfest i Bystugan i vår by, och det var trevligt; god mat och bra musik. Vi bröt upp ganska tidigt dock, eftersom vi var trötta....
Idag har jag gjort en biltur till Nordingrå, medan Per övade med kören. Jag åkte "yttervarvet" - d v s över Lövvik-Ramsta-Salteå, Mädan-Sund-Häggvik och Sörle-Fällsvik-Näsänget-Bäckland och kan rapportera följande:
- de berömda vitsippsmattorna täcker en stor del av landskapet. Blåsipporna utgör lite mer sparsmakat glesa fläckar och börjar bli smått utblommade. Liljekonvaljernas smala spjut sticker upp lite här och där.
- många hästar har fått föl - jättegulliga!
- snön är nu borta på fastigheten Själand 3:6! Krokusarna blommar och tulpanerna har också kommit upp. På elektrikerfronten dock intet nytt, så det dröjer innan vi kan börja göra i ordning så vi kan bo där.
På hemvägen handlade jag lite på ICA, samt besökte Nils grav där jag satte en bukett vitsippor. Återigen kändes det så overkligt och fel.
Föräldrar ska inte behöva sätta blommor på sina barns gravar!
I morgon åker vi till Umeå. Det är dags för min fjärde behandlingsomgång, och läsekretsen vet vad som gäller, hoppas jag. (Be/håll tummarna/tänk goda tankar/skicka positiv energi) Denna gång blir det provtagning, EKG, lungröntgen på måndagen, samt undersökning i narkos, samtal med doktor och cytostatikabehandling på tisdag (eller onsdag om allt det andra tar för lång tid).
Vet inte om jag kommer åt nån dator i Umeå, annars kommer nästa blogginlägg när jag kommer hem.
I går kväll var vi på vårfest i Bystugan i vår by, och det var trevligt; god mat och bra musik. Vi bröt upp ganska tidigt dock, eftersom vi var trötta....
Idag har jag gjort en biltur till Nordingrå, medan Per övade med kören. Jag åkte "yttervarvet" - d v s över Lövvik-Ramsta-Salteå, Mädan-Sund-Häggvik och Sörle-Fällsvik-Näsänget-Bäckland och kan rapportera följande:
- de berömda vitsippsmattorna täcker en stor del av landskapet. Blåsipporna utgör lite mer sparsmakat glesa fläckar och börjar bli smått utblommade. Liljekonvaljernas smala spjut sticker upp lite här och där.
- många hästar har fått föl - jättegulliga!
- snön är nu borta på fastigheten Själand 3:6! Krokusarna blommar och tulpanerna har också kommit upp. På elektrikerfronten dock intet nytt, så det dröjer innan vi kan börja göra i ordning så vi kan bo där.
På hemvägen handlade jag lite på ICA, samt besökte Nils grav där jag satte en bukett vitsippor. Återigen kändes det så overkligt och fel.
Föräldrar ska inte behöva sätta blommor på sina barns gravar!
I morgon åker vi till Umeå. Det är dags för min fjärde behandlingsomgång, och läsekretsen vet vad som gäller, hoppas jag. (Be/håll tummarna/tänk goda tankar/skicka positiv energi) Denna gång blir det provtagning, EKG, lungröntgen på måndagen, samt undersökning i narkos, samtal med doktor och cytostatikabehandling på tisdag (eller onsdag om allt det andra tar för lång tid).
Vet inte om jag kommer åt nån dator i Umeå, annars kommer nästa blogginlägg när jag kommer hem.
lördag 9 maj 2009
Tre välkända ansikten
När jag som vanligt läste TÅ (Tidningen Ångermanland) i morse och kom fram till familjesidorna, möttes min blick av tre välkända ansikten.
Först vill jag säga ett jättestort GRATTIS till min trevlige och hjälpsamme kollega Dag, som fyller jämnt i morgon. I höstas kom vi att jobba nära varann, och det var väldigt värdefullt att ha Dag som stöd i en krävande arbetssituation.
Läs mer om Dag genom att klicka på länken. http://allehanda.se/slaktvanner/jubilar/1.1026606
De två andra vännerna finns inte bland oss längre, och det är väldigt sorgligt.
Sören Proos i Häggvik är en gammal god vän och spelkamrat till Per. Den vackra blå färg som vi målat våra trädgårdsmöbler och ytterdörrar med i sommarstugan kommer alltid att påminna oss om Sören, för det är han som gjort den specialblandningen till oss. TACK Sören för alla trevliga pratstunder och alla dina fantastiska saxofonsolon.
http://allehanda.se/slaktvanner/1.1026632
Och käre Toomas, min kollega och vän, som lämnade oss alldeles för tidigt. TACK Toomas för gott samarbete, roliga stunder, gästfrihet och fantastisk stöttning under denna tunga vinter! Du fattas mig, mycket!
http://allehanda.se/slaktvanner/1.1026629
Först vill jag säga ett jättestort GRATTIS till min trevlige och hjälpsamme kollega Dag, som fyller jämnt i morgon. I höstas kom vi att jobba nära varann, och det var väldigt värdefullt att ha Dag som stöd i en krävande arbetssituation.
Läs mer om Dag genom att klicka på länken. http://allehanda.se/slaktvanner/jubilar/1.1026606
De två andra vännerna finns inte bland oss längre, och det är väldigt sorgligt.
Sören Proos i Häggvik är en gammal god vän och spelkamrat till Per. Den vackra blå färg som vi målat våra trädgårdsmöbler och ytterdörrar med i sommarstugan kommer alltid att påminna oss om Sören, för det är han som gjort den specialblandningen till oss. TACK Sören för alla trevliga pratstunder och alla dina fantastiska saxofonsolon.
http://allehanda.se/slaktvanner/1.1026632
Och käre Toomas, min kollega och vän, som lämnade oss alldeles för tidigt. TACK Toomas för gott samarbete, roliga stunder, gästfrihet och fantastisk stöttning under denna tunga vinter! Du fattas mig, mycket!
http://allehanda.se/slaktvanner/1.1026629
onsdag 6 maj 2009
Alfred
Idag var jag och syster K en tur till Birsta, där vi gjorde en del inköp på IKEA, Plantagen och några andra affärer. En trevlig dag har vi haft - tog god tid på oss och både åt och fikade lite här och där. När vi åkte hemifrån fick vi ett sms att systersonen med fästmö hade åkt till förlossningen, och när vi var på Plantagen fick vi ett nytt sms att "världens bäste Alfred" hade fötts kl 13.11.
Ett stort grattis till Alfred, hans storasyster Elvira, snart 2 år, och hans föräldrar förstås.
När Elvira döptes för 1½ år sen var stora delar av släkten samlad, förstås. Några av kusinerna - jag tror det var Nils, Jenny och Mia - kom då på att de var farkusar till Elvira. Farkus = fars kusin. Man kan naturligtvis också vara morkus = mors kusin. Sen spelar det ingen roll om farkusen/morkusen är man eller kvinna - det blir samma titel ändå. Jämställt och bra, eller hur.
Jag är alltså farmoster till lille Alfred.
Det låter allt mycket bättre att vara farmoster/mormoster än gammelmoster!
Ett stort grattis till Alfred, hans storasyster Elvira, snart 2 år, och hans föräldrar förstås.
När Elvira döptes för 1½ år sen var stora delar av släkten samlad, förstås. Några av kusinerna - jag tror det var Nils, Jenny och Mia - kom då på att de var farkusar till Elvira. Farkus = fars kusin. Man kan naturligtvis också vara morkus = mors kusin. Sen spelar det ingen roll om farkusen/morkusen är man eller kvinna - det blir samma titel ändå. Jämställt och bra, eller hur.
Jag är alltså farmoster till lille Alfred.
Det låter allt mycket bättre att vara farmoster/mormoster än gammelmoster!
tisdag 5 maj 2009
Utflykt till Nordingrå
Maken och jag tog en tur till sommarstugan när han kom hem idag.
Längs med vägen passerade vi två s k kändisar, som promenerar genom vårt land för att stödja cancerfondens arbete mot prostatacancer. Vi stannade, och jag hoppade käckt ur bilen för att ta ett kort, och kanske få en pratstund. Dessvärre fick jag mina fördomar om drygheten hos herrarna i fråga besannade, för de gick bara och pratade i varsin mobiltelefon, och drog inte ens på munnen eller stannade när jag plåtade. Pratstunden fick jag se i stjärnorna efter....
Sen fastnade dom inte på bild heller, för minneskortet i kameran råkade vara skrivskyddat...
Vi åkte vidare mot sommarstugan. Där mätte vi för skåp och diskbänk, samt sopade bort sågspån och byggskräp från uteplatsen. Det blåste snålt, så besöket blev inte långt.
Nu är vi på jakt efter en diskbänk, 130 eller 190 cm lång, med hoarna längst till vänster. Om någon i läsekretsen har en sådan i sina gömmor, så är vi spekulanter. Ring, så hämtar vi.
På allmän begäran kommer här också en länk till recept på de muffins jag bakade i går (jättegoda):
http://www.dagensmuffin.se/show.pl?id=942 (klicka på länken)
Längs med vägen passerade vi två s k kändisar, som promenerar genom vårt land för att stödja cancerfondens arbete mot prostatacancer. Vi stannade, och jag hoppade käckt ur bilen för att ta ett kort, och kanske få en pratstund. Dessvärre fick jag mina fördomar om drygheten hos herrarna i fråga besannade, för de gick bara och pratade i varsin mobiltelefon, och drog inte ens på munnen eller stannade när jag plåtade. Pratstunden fick jag se i stjärnorna efter....
Sen fastnade dom inte på bild heller, för minneskortet i kameran råkade vara skrivskyddat...
Vi åkte vidare mot sommarstugan. Där mätte vi för skåp och diskbänk, samt sopade bort sågspån och byggskräp från uteplatsen. Det blåste snålt, så besöket blev inte långt.
Nu är vi på jakt efter en diskbänk, 130 eller 190 cm lång, med hoarna längst till vänster. Om någon i läsekretsen har en sådan i sina gömmor, så är vi spekulanter. Ring, så hämtar vi.
På allmän begäran kommer här också en länk till recept på de muffins jag bakade i går (jättegoda):
http://www.dagensmuffin.se/show.pl?id=942 (klicka på länken)
måndag 4 maj 2009
Ny vecka
Så blev det måndag igen, och solen försvann.
Eftersom vi stängt av värmen i huset för sommaren, så är nu det kallt här inne. Jag har därför letat fram ett el-element och brassat igång. När solen skiner räcker det gott och väl till för att värma upp huset, men när det är mulet så här års blir det kallt inomhus. Nu luktar det sommarstuga här, eftersom elementet normalt står där.
I går gjorde vi en tur till Docksta, där vi fick både eftermiddagsfika och middag. Trevligt och gott värre! På hemvägen tittade vi in hos vänner i Skog, och även där vankades kaffe och en trevlig pratstund.
Den här veckan har jag helt tomt i almanackan, så det blir ju lite spännande att se vad som händer....
Eftersom vi stängt av värmen i huset för sommaren, så är nu det kallt här inne. Jag har därför letat fram ett el-element och brassat igång. När solen skiner räcker det gott och väl till för att värma upp huset, men när det är mulet så här års blir det kallt inomhus. Nu luktar det sommarstuga här, eftersom elementet normalt står där.
I går gjorde vi en tur till Docksta, där vi fick både eftermiddagsfika och middag. Trevligt och gott värre! På hemvägen tittade vi in hos vänner i Skog, och även där vankades kaffe och en trevlig pratstund.
Den här veckan har jag helt tomt i almanackan, så det blir ju lite spännande att se vad som händer....
lördag 2 maj 2009
En skön Valborgshelg
.... och nu har vännerna just åkt hem igen.
Trots att vi nåddes av ett oändligt sorgligt bud på Valborgsmässoafton, som i viss mån la sordin på känslorna, har vi haft en lugn och skön helg i det vackra vårvädret.
I går gjorde vi en tur till Nordingrå, där vi satte en kruka penséer på Nils grav, hälsade på vännerna i nya huset, samt inspekterade ombyggnationerna på Näset. Nu hoppas jag att elektrikern gör de sista dragningarna snabbt som ögat, så vi kan börja fixa där. Jag längtar dit! Idag har vi suttit ute och fikat tunnbrödrullar och rabarberpaj - härligt.
För resten av helgen har vi inga direkta planer - vi får se vad som händer helt enkelt....
Trots att vi nåddes av ett oändligt sorgligt bud på Valborgsmässoafton, som i viss mån la sordin på känslorna, har vi haft en lugn och skön helg i det vackra vårvädret.
I går gjorde vi en tur till Nordingrå, där vi satte en kruka penséer på Nils grav, hälsade på vännerna i nya huset, samt inspekterade ombyggnationerna på Näset. Nu hoppas jag att elektrikern gör de sista dragningarna snabbt som ögat, så vi kan börja fixa där. Jag längtar dit! Idag har vi suttit ute och fikat tunnbrödrullar och rabarberpaj - härligt.
För resten av helgen har vi inga direkta planer - vi får se vad som händer helt enkelt....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)