Vad är en kyrka egentligen?

NU är datorn äntligen frisk!! Den har varit krasslig och legat på sjukhus i två veckor. De första dagarna hade jag världens abstinens men sen var det riktigt skönt. Under dessa veckor har jag hunnit vara både i Östersund och i Stockholm; träffat vänner, ätit gott och haft det bra på alla sätt och vis.

Jag har också varit ute på olika utflykter i det vackra höstvädret – till Rotsidan, Storsand och idag till Rödhällorna i Nora.

Jag bor fortfarande kvar i sommarstugan, men börjar fundera på att flytta hem snart. Om ett par veckor kanske..... Eller när solvädret tar slut.

Den senaste veckan har jag haft ont i vänster skulderblad. Det är en gammal skidbacksskada som gör sig påmind ibland. Idag insåg jag att det nog inte skulle gå över av sig själv utan jag ringde till kiropraktor och fick en tid kl 16 idag.

Mitt allra första heltidsjobb hade jag när jag var 18 år. Då flyttade jag till Kramfors och jobbade som ungdomsledare i Ådalskyrkan i ett år. Detta var 1976. Då var Ådalskyrkans Ungdom en stor ungdomsförening med flera hundra medlemmar. Det var olika grupper i kyrkan varje dag och kväll i veckan: Knatteträffen, scouter, nyingar, tonårsgrupp, ungdomskör, vuxenkör, volleyboll, o s v.

1990 flyttade vi tillbaka till Kramfors, då Per jobbade som pastor i samma kyrka. Med tiden har församlingen minskat. Medelåldern har blivit högre och högre, grupperna färre och färre – samma utveckling som i de flesta folkrörelseorganisationer. De senaste åren har det blivit tyngre och tyngre för den lilla församlingen att ha hand om sin kyrkobyggnad, så den såldes i våras – till just det kiropraktorföretag som jag besökte idag.

Det var en märklig känsla att ligga på en massagebänk i det rum som var mitt arbetsrum 1976.

Ibland, när kyrkor säljs och används till andra ändamål än kyrkliga, finns det folk som tycker att det är förskräckligt, och att man vanhelgar Guds hus.

För mig är kyrkan dess församling, människorna som möts där till bön och sång och gemenskap, och för att lyssna till predikan. Kyrkan är där människorna möts – det är inte byggnaden i sig som är kyrkan.

Tider förändras men kyrkan består – om den lyckas hitta en form som fungerar i den tid den lever i.