Hemma igen - upprätt position

Jag är inte lika genomtrött som efter förra gången. Efter en del strul i början, så droppade det hela på så vid 16.30 var det klart. Doktorn jobbade sin första dag efter ett års barnledighet, så hon kände sig lite ringrostig, men hade ändå läst på så det kändes som om hon hade koll på läget. Jag hade skrivit ner en hel radda med frågor, och fick svar på det mesta, så det kändes bra.

Strulet bestod i
1. Sköterskan fick sticka tre gånger i min venport innan hon kom rätt. Första gången sjönk nålen bara igenom, andra gången vek sig hela nålen och tredje gången sa det plopp och den kom rätt.

2. Efter att först ha fått kortison mot illamåendet och tavegyl mot allergi, fick jag första sortens cytostatika, och efter några minuter kändes det jättekonstigt, med tryck över bröstet och en liksom sprängande smärta i nedre delen av magen. Då fick alltihop stängas av, och jag fick vila 30 min, och sen fick jag mer kortison. Därefter fick jag cytostatikan igen, på halv fart. Efter 40 min ökades till 3/4 fart, och efter ytterligare en stund blev det full fart.

3. Efter ett par timmar upptäckte syster att det var en liten spricka i en av kopplingarna så det sipprade ut lite lite cytostatika. Eftersom detta kan vara farligt både för patient och personal, så bestämde de att avbryta och plocka bort alltihop. Jag fick alltså inte i mig hela dosen, det fattades kanske 50 ml, men jag antar att de har så pass marginal.

Sen funkade allt, och jag kände inte av något annat än att jag blev trött och slumrade en stund. Per kom och satt hos mig, och det var skönt. Han blev liten snopen när allt var klart: "Är det redan klart?"

Nu är vi hemma och jag är lite hungrig. Vi har rester från gårdagen: köttfärssbiffar och rostade rotsaker. Det ska bli gott!