Glad to be a Swede!!

Nu är jag hemma igen. Idag har allt flutit på bra, det var klart redan vid 15-tiden.

Nålen kom rätt vid första försöket, ingen cytostatika läckte ut ur slangarna, jag fick inte andnöd av cytostatikan. Dessutom uppnådde jag idag gränsen för frikort i vården. Det räcker ända till 26 december. Det är då man är glad över att vara svensk. Jag hörde vad cytostatika kostar per behandling, och det skulle vara tungt att tvingas avstå från den p g a kostnadsskäl - något som massor med människor i de fattiga länderna tvingas göra. Jag minns inte summan nu, så därför skriver jag inte ut den med risk för att sprida felaktiga uppgifter - men jag minns att jag häpnade över hur dyrt det är.

Jag har tidigare också uppnått kostnadstaket för medicin, så sist jag var och hämtade ut diverse medikamenter (det blev en hel påse) så kostade det 4,50.

En mindre bra sak är att jag sen ett par dagar har ONT i magen, strax bakom operationssåret. Där har jag inte haft ont förut, så det känns lite konstigt. Det är svårt att veta vad det är tyckte doktorn. Jag ska kontakta sjukhuset om det inte blir bättre på några dagar. Det kan vara så enkelt som gaser som trycker på.... Nästa behandling blir i Umeå om tre veckor - då blir det också en större undersökning, så då får dom väl kolla upp det om det inte blivit bättre....

Dagens tuffaste är i alla fall vår vän E som sympatisnaggat sig!! Ni som har tillgång till Facebook kan se bilder, för jag har länkat till henne där. Nu är vi två i klubben - blir vi fler??? Värsta utmaningen.... :-)

Nu ska jag vila en stund. Jag är lite trött, men mår inte illa. Ska försöka dra ner på kortisontabletterna, eftersom jag mådde så konstigt av dem förra gången. Nu ska vi strax äta köttgrytan jag gjorde i går. Per har kokat potatis.

En annan bra sak är att hela hemmet var nystädat när vi kom hem!! Ljuvligt.