Saknad

Summerar två dagar då det verkligen gått upp och ner. Saknaden efter Nils sköljer över mig hela tiden, och det känns obeskrivligt tungt. Jag gråter, och sen går det bättre en stund igen.

I går kväll var vi på vårfest i Bystugan i vår by, och det var trevligt; god mat och bra musik. Vi bröt upp ganska tidigt dock, eftersom vi var trötta....

Idag har jag gjort en biltur till Nordingrå, medan Per övade med kören. Jag åkte "yttervarvet" - d v s över Lövvik-Ramsta-Salteå, Mädan-Sund-Häggvik och Sörle-Fällsvik-Näsänget-Bäckland och kan rapportera följande:

- de berömda vitsippsmattorna täcker en stor del av landskapet. Blåsipporna utgör lite mer sparsmakat glesa fläckar och börjar bli smått utblommade. Liljekonvaljernas smala spjut sticker upp lite här och där.
- många hästar har fått föl - jättegulliga!
- snön är nu borta på fastigheten Själand 3:6! Krokusarna blommar och tulpanerna har också kommit upp. På elektrikerfronten dock intet nytt, så det dröjer innan vi kan börja göra i ordning så vi kan bo där.

På hemvägen handlade jag lite på ICA, samt besökte Nils grav där jag satte en bukett vitsippor. Återigen kändes det så overkligt och fel.

Föräldrar ska inte behöva sätta blommor på sina barns gravar!

I morgon åker vi till Umeå. Det är dags för min fjärde behandlingsomgång, och läsekretsen vet vad som gäller, hoppas jag. (Be/håll tummarna/tänk goda tankar/skicka positiv energi) Denna gång blir det provtagning, EKG, lungröntgen på måndagen, samt undersökning i narkos, samtal med doktor och cytostatikabehandling på tisdag (eller onsdag om allt det andra tar för lång tid).

Vet inte om jag kommer åt nån dator i Umeå, annars kommer nästa blogginlägg när jag kommer hem.